Debatt 12/11. Europas bästa skola, det var Bildtregeringens vision på 1990-talet. Vägen dit gick via skolval, skolpeng och vinstsyftande skolor. Konkurrensen om eleverna skulle tvinga alla skolor att bli bra. Men det blev inte som det var tänkt.
Likvärdigheten har minskat. Skillnaderna mellan grundskolornas resultat har nästan fördubblats under 2000-talet. Resultaten har försämrats, totalt sett. I internationella jämförelser som Pisa, har Sverige gått från en tätposition till en betydligt lägre. I Halmstad lämnade var nionde elev grundskolan utan behörighet till gymnasieskolan i våras. Kostnaderna har ökat. Rensat för inflation och löneökning, har kostnaden per elev ökat med 24 procent i riket och med 35 procent i Halmstad under 2000-talet.
Skolsegregationen har förstärkts av Internationella engelska skolans etablering. Siffror om föräldrarnas utbildning visar att på åtta år har skillnaderna mellan de kommunala skolorna minskat, detta har dock motverkats av att Engelska skolan etablerat sig i kommunen och är starkt segregerad. Där går elever med mer gynnsamma förutsättningar. Risken att inte uppnå gymnasiebehörighet är mindre än hälften i Engelska skolan jämfört med de kommunala skolorna, enligt beräkningar för det socioekonomiska statsbidraget.
Men varför blev det inte som det var tänkt?
Konkurrensen skapar vinnare och förlorare. Bortvalda skolor går miste om elevpengen som följer eleven, men kostnaden kvarstår, även när klassen inte är fylld.
Kommunala skolor utarmas när koncernerna överkompenseras. Fristående skolor ska ersättas med kommunens snittkostnad per elev. Men en koncern kan välja antal elever och på så vis alltid ha fyllda klasser. Kommunerna däremot har helhetsansvaret och ska erbjuda alla plats i hela kommunen. Därför blir kommunens skolklasser inte alltid fyllda och kostnaden per elev blir då högre.
Visserligen använder Halmstad en socioekonomisk resursfördelning som tar hänsyn till elevsammansättningen. Men i varje socioekonomisk grupp finns både mer och mindre självgående elever och det är snarare de mer självgående eleverna som vill och vågar välja bort sin lokala skola. Skolval bryter inte segregationen. Några elever går mot strömmen, men segregationen ökar eftersom flertalet skolval innebär att eleven söker sig till dem som liknar eleven själv.
Kommunpolitikerna som ser dessa problem bör uppvakta sina vänner i riksdagen för steg mot ett skolsystem som gynnar alla barn. Överkompensationen av vinstsyftande skolor bör tas bort. Nyetablering och expansion av de vinstsyftande skolorna bör stoppas. Urvalskriteriet för översökta friskolor kan ändras från kötid till urval som ger en allsidig elevsammansättning. Det brådskar. Nu får många barn betala priset och skolan som mötesplats för barn med olika bakgrund utarmas.
Boel Vallgårda, tidigare tjänsteman i utbildningsförvaltning
Johan Enfeldt (L), tidigare förtroendevald i utbildningsnämnd
Helena Weiss Larsson
tidigare rektor i grundskolan,
samtliga är medlemmar i Nätverket för en likvärdig skola