Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

"Barn – och ungdomsförvaltningens ledningsgrupp menar i sin rapport att eleverna ska ha större möjlighet att komma tillbaka till sin ordinarie klass om de inte flyttas till, i det här fallet Centrumskolan, och nämnden beslutar i enlighet med rapporten om nedläggning av nämnd skola." Bild: Roger Larsson

Inkludering som blir till exkludering

Ordet inkludering är kraftigt misshandlat. Det används för att rättfärdiga neddragningar, alltså rena ekonomiska besparingar. Det skriver Maria Norrman från RBU Halland om beslutet att avveckla Centrumskolan i Halmstad.

Det här är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i debattartikeln.

Beslutet att avveckla Centrumskolan är ett fruktansvärt slag mot de elever med neuropsykiatriska diagnoser som berörs, samt deras vårdnadshavare. I vanlig ordning hänvisas det till den viktiga ”inkluderingen” av barnen.

Elevernas, föräldrarnas och personalens synpunkter tas det inte hänsyn till. Barn – och ungdomsförvaltningens ledningsgrupp menar i sin rapport att eleverna ska ha större möjlighet att komma tillbaka till sin ordinarie klass om de inte flyttas till, i det här fallet Centrumskolan, och nämnden beslutar i enlighet med rapporten om nedläggning av nämnd skola.

Ordet inkludering är kraftigt misshandlat. Det används för att rättfärdiga neddragningar, alltså rena ekonomiska besparingar. En synonym till inkludera är innefatta. Rent logiskt innebär det i detta sammanhang, att barn med olika typer av funktionsnedsättning ska innefattas i skolan.

Att innefattas behöver inte betyda att barnet måste ”inkluderas” i en vanlig klass, om det inte är det bästa för just det barnet. Det kan lika gärna betyda att det inkluderas om det får gå på en speciell skola eller i en särskild grupp, där det får möjlighet att lyckas. Inkludering i en ”vanlig” klass kan i stället medföra att barnet exkluderas, alltså utestängs, från att lyckas i skolan.

I augusti skickade jag ett brev med en personlig berättelse till barn- och ungdomsnämndens politiker, där jag beskrev vikten av en skolgång utifrån elevens egna behov och förutsättningar.

I brevet berättas en solskenshistoria från verkliga livet, om en kille med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som haft enorma svårigheter att delta i skolarbetet, men som med ett anpassat stöd lyckas i sin skolgång.

En kille som i dag pluggar till civilingenjör, jobbar extra och är mycket uppskattad i olika sammanhang. En kille som bidrar till samhället på många olika sätt. Med andra ord en vinst för killen själv, men också en stor samhällsvinst.

I en enkät om situationen i skolan ställd till RBU:s medlemmar, svarar nästan 50 procent att barnet inte får det stöd som behövs i skolan. En alarmerande siffra, då skolan är en bas för hela samhället och dess invånare. Att få lyckas i skolan innebär också större chanser att lyckas komma ut i arbete och egen försörjning längre fram i livet, vilket måste ses som samhällsekonomiskt viktigt.

Det är dags att politiker och tjänstemän tar till sig, att en inkluderande skola är en skola där eleven får möjlighet att lyckas på sitt eget sätt. Vägen är inte det viktiga, utan målet att få lyckas!

Maria Norrman

RBU Halland

ordförande