Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

”Epidemiologisk statistik över 30 år visar exempelvis att andelen patienter med grav tandlossningssjukdom har varit relativt oförändrad över tid.” Bild: Martina Holmberg / TT
”Epidemiologisk statistik över 30 år visar exempelvis att andelen patienter med grav tandlossningssjukdom har varit relativt oförändrad över tid.” Bild: Martina Holmberg / TT

Ineffektiv fördelningspolitik inom tandvården

Åldersgränsen för det allmänna årliga tandvårdsbidraget bör sänkas till 20 år så att det träder i kraft i samband med att den avgiftsfria tandvården upphör. Det skriver Pegah Reyhani, ordförande för Moderata Studenter Halmstad

Det här är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i debattartikeln.

Tandvården har som målsättning att alla ska ha en jämlik tandvård och ha lika stor möjlighet att få tandvård oavsett utbildning och ekonomi. Men verkligheten ser annorlunda ut.

År 2016 lade den socialdemokratiska regeringen tillsammans med Vänsterpartiet fram en budgetproposition med en omfattande ekonomisk utgift på subventionerad tandvård upp till 23 års ålder. Satsningen kostade skattebetalarna totalt 696 miljoner kronor.

Socialdepartementet presenterade i fjol en offentlig utredning som mynnade ut i ett antal konklusioner, bland annat att folktandvården alltmer domineras av barn- och ungdomstandvård samtidigt som de privata aktörerna har övertaget på den ekonomiskt gynnsamma marknaden med de vuxna betalande patienterna.

Den generella orala hälsoförbättringen i Sverige har över tid visat sig bero på att den friska mellangruppen med måttlig sjukdomserfarenhet har blivit friskare till följd av tidig förebyggande information och regelbunden behandling. Samtidigt finns den sjukaste gruppen, med högst risk för fortsatt sjukdom, fortfarande kvar i samma utsträckning som tidigare.

Epidemiologisk statistik över 30 år visar exempelvis att andelen patienter med grav tandlossningssjukdom har varit relativt oförändrad över tid. Därför behöver det göras en tidig riskbedömning och därefter punktinsatser där resurser fördelas till de med förhöjd risk för sjukdom.

Eftersom utbildningsnivå och ekonomiska förutsättningar har samband med tandhälsan gäller det att verka för en ökad medvetenhet och etablerande av goda tandhälsovanor i socioekonomiskt utsatta områden. Resurserna bör omprioriteras och i stället nyttjas till förebyggande tandvård som enligt beprövad erfarenhet visat sig ha störst effekt. På populationsnivå bör därför fokus fortsatt vara ett förebyggande förhållningssätt med tidig information, så att den positiva trenden i Sverige avseende tandhälsa kan bibehållas.

Vid införandet av avgiftsfri tandvård mellan 20 och 23 års ålder efter budgetpropositionen 2016 fördelades de offentliga resurserna lika på populationsnivå oavsett individens sjukdomsrisk. Det har lett till att belastningen på regionerna och folktandvården har ökat eftersom de unga vuxna med skattefinansierad tandvård höjer antalet friska patienter som folktandvården har skyldighet att kalla på regelbundna undersökningar.

Därigenom binds det upp resurser som i stället hade kunnat gå till de med ett ökat tandvårdsbehov. Därför behöver åldersgränsen för den avgiftsfria tandvården sänkas till 19 år, vilket är i enlighet med de slutsatser som drogs av utredningen.

I dagsläget får unga vuxna mellan 24 och 29 år ett allmänt tandvårdsbidrag på 600 kronor per år. Förslagsvis bör åldersgränsen för det allmänna årliga tandvårdsbidraget sänkas till 20 år så att det träder i kraft i samband med att den avgiftsfria tandvården upphör.

På så vis skapas en naturlig övergång till avgiftsbelagd tandvård som ökar chanserna för fortsatt regelbundna tandvårdsbesök samtidigt som resurser frigörs som kan riktas till de med ökad sjukdomsrisk.

Pegah Reyhani

ordförande Moderata Studenter Halmstad