"Denna granskning ger anledning för oss medborgare att ställa frågor. Hur utövas egentligen makten i kommunen?”
"Denna granskning ger anledning för oss medborgare att ställa frågor. Hur utövas egentligen makten i kommunen?” Bild: Lina Salomonsson

I Halmstad skapas dimridåer för att dölja tveksamheter

Vi ser hur förtroendevalda förminskar det som framkommer i granskningarna. Kallar det ”personjakt” när journalister vill ha svar från de ansvariga. Det skriver Thomas Häägg (S), ledamot i kulturnämnden.

Det här är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i debattartikeln.

ANNONS
|

I en representativ demokrati är öppenhet och tillgänglighet från de som styr en nödvändighet. För att vi som medborgare ska kunna göra våra val vart fjärde år måste vi ha tillgång till kunskap och information. För att detta ska vara möjligt måste den representativa makten granskas.

I en serie artiklar har Hallandsposten den senaste tiden gjort just sådana granskningar av den styrande makten i Halmstads kommun. Denna granskning ger anledning för oss medborgare att ställa frågor. Hur utövas egentligen makten i kommunen?

Maktutövning skulle grovt kunna delas i två modeller: Demokratisk och auktoritär. Den respons kommunens företrädare haft på granskningen tyder på att makt utövas med den auktoritära modellen som förebild.

ANNONS

Det demokratiska maktutövandet är öppet, transparent och tillgängligt. Det har som syfte att ge medborgare tillgång till information och kunskap. Det gömmer sig inte bakom sekretess, tillrättalagda pressmeddelanden eller vaga, och till intet förpliktigande, formuleringar.

Den auktoritära makten, däremot, är stängd, tyst, otillgänglig och hemlighetsfull. Den serverar tillrättalagda bilder och kommunikéer. Den svarar på det den vill svara på. Den förminskar, avfärdar och förlöjligar kritik.

För att vi ska kunna bedöma hur det är ställt med den maktutövningen i vårt samhälle, i vår kommun, är det alltså av betydelse inte bara om de formella minimikraven på demokrati levs upp till – till exempel att vi har fria val – utan även att studera hur de med makt agerar, när de väl fått förtroendet av väljarna. Exempelvis måste vi se på hur maktens representanter beter sig när de möter granskning. I Halmstad lämnas mycket att önska på den punkten.

I Halmstad skapas dimridåer för att dölja tveksamheter i den politiska hanteringen. Det hänvisas till paragrafer om myndighetsutövning. Paragrafer som, när de kontrolleras, visar sig vara utan betydelse för den granskade frågan. Vilket de som hänvisade till dem givetvis visste. När frågorna sedan till slut blir för jobbiga vägrar ledande kommunpolitiker med höga arvoden att ställa upp på direkta intervjuer.

ANNONS

Samtidigt ser vi hur förtroendevalda förminskar det som framkommer i granskningarna. Kallar det ”personjakt” när journalister vill ha svar från de ansvariga. Vi kan se hur frågorna som ställs benämns som ”bagateller”. Det går till och med så långt att de kallar granskningen för ”mobbning” och ”förkastlig”. Eller för den delen ”osmaklig” och ”löjlig”. Detta är tydliga exempel på hur den auktoritära maktens företrädare talar till varandra. Man duckar för ansvaret, förminskar, förlöjligar och tiger ihjäl kritiken.

Det blir i detta agerande tydligt hur de som har makten i Halmstad solidariskt går ihop och försvarar varandra.

Konsekvenserna av detta agerande kan dock komma att bli förödande. För denna solidaritet mellan maktens fåtal göder ett förakt för politik. Hur kan vi då motverka detta? Svaret är lika enkelt som självklart: Genom demokratiskt maktutövande.

Det innebär att chefstjänstemän och förtroendevalda måste vara öppna och ärliga. Anses det så viktigt att en vd för ett kommunalt bolag avskedas att styrelsen för bolaget måste beordras att genomföra avskedandet så måste också de som beordrar avskedandet offentligt stå för sina ståndpunkter, samt argumentera för att det är rätt.

Då för de fram sin sak. Då sätter de sitt förtroende på spel. Då visar de samma sak mot väljarna som de visar för den lilla interna gruppen.

ANNONS

I det läget kan förtroendevalda stå med huvudet högt. Sedan får medborgarna, rustade med kunskap och information, avgöra framtiden i de demokratiska valen. Då har vi en demokratisk maktutövning. Så enkelt är det.

Thomas Häägg (S)

ledamot i kulturnämnden

ANNONS