När vi åter var samlade i Halmstad – för att förarbeta årets av pandemin lite stympade men trots det framgångsrika Internationella gatuteaterdagarna – hamnade jag i Folkparken där en mycket märklig så kallad kulturdebatt ägde rum (31/7), framförd av politiker, som i flera fall tydligen inte ens kunde definiera vad en kulturmiljö är, suck. Det kom bland annat från en liberal – ett av de före detta kulturbärande partier som i dag mest sysslar med att gömma sig bakom kommunala diffusa strategier.
En sosse uttryckte (som vanligt) att man måste rätta sig efter verkligheten (inte utforma den!) – Palme och hans idé om att politik är att vilja, är långt, långt borta. En stackars sverigedemokrat som inte verkade vilja något i frågan samt en vänsterpartist och en miljöpartist som båda ville väl, men ständigt påpekade att de slår från ett givet underifrånperspektiv, utan makt att påverka.
Frågor till politikerna fick inte ställas och allt mynnade ut i en antiklimax som nog mest de borgerliga politiker som inte medverkade var nöjda med …?
Långt från Halmstad och Folkparken – i Tomelilla har det byggföretag som köpt Stora hotellet, för att riva det och bygga bostäder, valt att byta inriktning efter kraftiga folkliga reaktioner. Deras vd uttalade sig i Ystads Allehanda, och efter att ha lyssnat till bygdens folk landade de i stället i att iscensätta ett kulturcentrum på denna kreativt traditionsrika plats. Dessutom med två hyresfria år åt organisationen som skall driva huset. Tänk att livet kan vara så annorlunda i Tomelilla.
I Malmö har det kommunala bostadsbolaget satsat hårt på kultur i stadsdelen Sorgenfri; ett mindre kulturhus åt skapande konstnärer, en park till författarinnan Mary Anderssons minne, ett antal butikslokaler har blivit ateljéer och gallerier – i denna miljö står Malmös kommunala bostadsbolags, MKB, representant och förklarar att detta är god ekonomi.
Hur kan god ekonomi i Tomelilla och Malmö vara dålig ekonomi i Halmstad?
Att företag är med och tar ett samhällsansvar är på vissa orter något givet – på andra orter något helt omöjligt – alltså måste det till syvende och sist handla om hur dessa orter sköts av de lokala politikerna och deras tjänstemän. I en god jordmån växer kulturen jämsides med allt annat och skapar utveckling mot en hållbar framtid.
I Halmstad råder kortsiktighet, undanflykter och allmän feghet. Det enda vettiga just nu vore att politiker, tjänstemän samt det aktuella byggföretaget bjuder in till en vettig dialog och sedan har mod att våga lyssna.
Folkparken med Kulturhuset är en unik plats med stora utvecklingsmöjligheter – om det sköts på rätt sätt kan denna framtida miljö bli en fjäder i hatten för alla parter, så som det är i Tomelilla och i Malmö. Kan Folkparken bli den vändpunkt då Halmstad äntligen börjar fungera, på alla plan. Att våga se en kreativ och attraktiv framtid, innan allt har försvunnit.
För övrigt borde varje arbetsdag i rådhuset börja med en dikt/en tanke som inte är rätlinjig, snarare än något som inte alltid går att räkna ut på förhand.
Ulf Andersson
Internationella gatuteaterdagarna i Halmstad
Fotnot.
På onsdag deltar Ulf Andersson i en debatt på Stadsbiblioteket i Halmstad under rubriken ”Var ska det fria kulturlivet i Halmstad ta vägen?” I debatten deltar även Stefan Pålsson (S), Anna Ginstmark (C) samt regissören Hatte Bärtilsson. Debatten börjar klockan 19:30; föranmälan krävs.