"Det är helt klart att de vita förbereder ett uppror i Nizjnij Novgorod. Ni måste omedelbart inrätta en trojka med diktatorisk makt och gå in för massterror."
Så skrev Vladimir Lenin i ett av flera telegram till lokala bolsjeviker hösten 1918, när man ett år tidigare tagit makten i strid med dem som ville utveckla ett demokratiskt Ryssland. Det blev början till en massiv terror som kom att prägla Sovjetunionen ända fram till dess fall 1991. Lenin var den som utformade terrorns teori och som använde den för att etablera den totalitära makt som kom att prägla Sovjetunionen.
Hans order till underlydande runt om i landet att mörda för att sätta skräck i undersåtarna, blev början på ett terrorvälde som tog mellan 40 och 70 miljoner människors liv. Deportationer, nackskott, tortyr, massavrättningar, terrorhungersnöd, Gulagarkipelagens koncentrationsläger - allt ingick i den arsenal av vidriga grymheter som Lenin påbörjade och hans efterträdare Stalin fullföljde. Var och en som bedömdes vara folkets fiende kunde räkna med döden och varje annan person miste sin frihet i det förtryck som Sovjetunionen utgjorde.
När delar av den svenska vänstern idylliserar mördandet och terrorn är det demokratin som är utsatt. När det svenska Leninpriset delas ut för att hedra socialistisk aktivitet är det ett hån mot Sovjetunionens offer. Man kan bli förvånad över att det finns något som heter Leninpriset, det är ett öppet förakt för människovärdet och för demokratin. Men man blir än mer förvånad över att någon vill ta emot det. Det är som att ta emot ett Hitlerpris.
Det kan bara förklaras med att stora delar av den svenska vänstern inte kan skilja mellan den vidrigaste totalitära diktaturen och demokratin. Eller att man faktiskt gör det, men föraktar frihetens värderingar och väljer det totalitära. Eller, vilket är den snällaste förklaringen, att det råder en chick och självbeundrande anda bland den svenska vänsterns grupper, där man tror att man är kultiverad, bildad och progressiv när man hyllar massmördandets ideolog.
I vilket fall som helst är det ett uttryck för att demokratin inte är så självklar. Det kommer samtidigt med att andra delar av vänstern uttrycker intresse för global despoti i kampen mot klimatförändringarna, beundrar Castro och försvarar den venezuelanska regimens kamp mot det egna folket. Det förenas samtidigt i en tid då andra fördömer den svenska oppositionen som dörröppnare för nazism och fascism. Och andra lite okritiskt uttrycker beundran för hur den kinesiska regimen ser till att fatta beslut utan tjafs.
Det mesta av detta är glidande skalor, men hyllningarna till Lenin är det inte. De utgör ett förakt för demokratin och det fria samhället, en beundran till en massmördare. Det hjälper inte att pristagare och andra som i Varberg firar Lenin, ska bo på Hotel Havanna och på kvällen lördagen den 18 april ha ”party” med ”varmrätt, ostbricka, tårtbuffé samt uppträdande av David Ritschard & Krokodiltårarna.”
Det är mer än vad Lenins offer och det ryska folket fick, förutom krokodiltårar från en och annan kommunist som konstaterat att det inte var så man menade, när det gick som det brukar. Vi lever i en tid då många relativiserar demokratin. Men värst är nog Leninhyllarna som visar den sitt förakt.
Gunnar Hökmark
ordförande i tankesmedjan Frivärld (Stockholm Free World Forum) tidigare Europaparlamentariker (M)