Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

STOCKHOLM 2016-10-18 Kvinna i rullstol får hjälp av sin personliga assistent. MODEL RELEASED Foto Hasse Holmberg / TT Kod 96 Bild: Hasse Holmberg/TT

Ersättningen till assistans bör ses över

Det behövs en översyn av hur schablonersättningen fastställs, så att finansieringen av assistansen kan ske på ett långsiktigt hållbart sätt, skriver Ida Ingerö från Vårdföretagarna.

Det här är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i debattartikeln.

Personlig assistans är ett yrke som ställer stora krav på personlig lämplighet och lyhördhet. Det är ett av Sveriges vanligaste jobb, och ett av de viktigaste.

En personlig assistent hjälper en annan människa med grundläggande vardagliga behov. Förtroende, integritet, trygghet och kontinuitet är avgörande för relationen och därmed den upplevda friheten i vardagslivet. Därför behöver personlig assistans vara ett attraktivt yrkesval, och då krävs goda arbetsvillkor.

Assistansen ordnas i dag i såväl kommunal som statlig regi. I vissa kommuner har man fattat beslut att lägga ut den kommunala assistansen på entreprenad, eftersom företag bedöms kunna sköta verksamheten mer kostnadseffektivt än kommunen.

I dag väljer den absoluta majoriteten av assistansberättigade bort den kommunala assistansen eftersom man upplever att valfriheten blir större med ett företag eller brukarkollektiv. Ersättningen till dessa sker genom en av regeringen fastställd schablonkostnad, i dagsläget knappt 300 kronor per timme. Summan räknas upp, men uppräkningen har sedan 2014 varje år varit lägre än de kollektivavtalade löneökningarna. Därmed har marginalerna för assistansanordnarna sjunkit årligen.

I en personalintensiv bransch med små möjligheter till effektivisering innebär detta att man måste spara på annat än rena lönekostnader. Det kan innebära mindre av arbetsledning och kompetensutveckling, vilket över tid drabbar såväl medarbetare som assistansberättigade. Det riskerar också leda till kompetensförsörjningsproblem, när yrket personlig assistent blir mindre attraktivt.

Det behövs därför en översyn av hur schablonersättningen fastställs, så att finansieringen av assistansen kan ske på ett långsiktigt hållbart sätt. Men det räcker inte att se över den statliga schablonen, eftersom kommunerna kan välja en lägre timersättning. I Halmstad betalar kommunen bara 280 kronor per timme för assistansen.

Personlig assistans är en fråga om rätt att få hjälp med grundläggande vardagliga behov, som de flesta i vårt samhälle ser som självklara. Att stiga upp på morgonen, duscha, åka till jobbet eller skolan, vara en del av ett socialt sammanhang. Assistansen ger möjlighet att göra det de flesta av oss inte ens reflekterar över i vardagen.

För att unga människor ska vilja söka jobb som personlig assistent, och stanna och utvecklas i yrket, krävs goda arbetsvillkor, vilket förutsätter en långsiktigt hållbar ersättningsmodell. Från såväl Halmstad kommuns som regeringens sida krävs därför en översyn av assistansersättningen.

Ida Ingerö

näringspolitisk expert personlig assistans

Vårdföretagarna