Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

”Det man vill göra kan vara att forma samhället efter vissa värderingar, att driva på för beslut som tillvaratar gemensamma intressen eller helt enkelt att man önskar att själva bli valda.” Bild: Johan Nilsson/TT
”Det man vill göra kan vara att forma samhället efter vissa värderingar, att driva på för beslut som tillvaratar gemensamma intressen eller helt enkelt att man önskar att själva bli valda.” Bild: Johan Nilsson/TT

Den lokala demokratin blir vad man gör den till

Partiernas program är allt tunnare och inget av dem tar på allvar upp helheten i de för Halmstad avgörande frågorna. Det skriver Mats Lundkvist från Tankesmedjan Kompassen.

Det här är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i debattartikeln.

Att den lokalpolitiska kartan påtagligt kommer att ritas om i Halmstad vid höstens val är högst troligt, men vad ligger i grunden bakom det senaste årets partiturbulens och vart bär förändringarna? En central fråga är: Vad är ett parti?

Ett enkelt svar kan vara att en grupp personer önskar göra något samhällspåverkande tillsammans och ställer upp i val. Det man vill göra kan vara att forma samhället efter vissa värderingar, att driva på för beslut som tillvaratar gemensamma intressen eller helt enkelt att man önskar att själva bli valda. Ett parti kan givetvis kombinera detta.

Vi har historiskt haft starka folkrörelser – landsomfattande rörelser som inrymt partier och där strävan syftat längre än till valresultatet. En organiserad folkvilja. En folkrörelse inrymmer mycket; kunskapsutveckling, väljarkontakt och utformning av idéer för framtiden. Det bygger på att människor möts i en gemenskap och med ett demokratiskt förhållningssätt, tolerans och respekt.

Partistöd infördes för att stödja partiernas väljarkontakt. Vi har under några decennier kunnat bevittna folkrörelseidéns förtvinande. Medlemmar har flytt partierna, allt färre finns tillgängliga för förtroendeuppdrag och tjänstemannainflytandet har växt i de offentliga organisationerna.

Häri ligger bakgrunden till vad vi lokalt upplever. Partier behöver en underliggande mening för att kunna spela en konstruktiv roll och bära demokratin. Många tänker nog på den egendomliga hotellfrågan, men vi har mer signifikanta tecken. Som när viljan att bli vald övertrumfar demokratin.

Här har vi två exempel från Halmstad anno 2022. Främst tänker jag på turbulensen i Moderaterna och Sverigedemokraterna vid valsedelns fastställande. I det första fallet accepterades inte den lista som medlemsmajoriteten i demokratisk ordning fastställde, varefter medlemmarna sattes åt sidan av distriktsstyrelsen. I det andra fallet spikade medlemmarna en lista där etablerade företrädare sidsteppats. Ur dessa skeenden bildades ett nytt parti. Gemensamt för dessa partier är att viljan att blir vald är huvudsaklig drivkraft.

Vad som är problematiskt är att det blivit allt svårare för väljarna att med sin röst välja framtid. Partiernas program är allt tunnare och inget av dem tar på allvar upp helheten i de för Halmstad avgörande frågorna.

Ett av de nya partierna har som huvudpunkter angett att man vill samarbeta med alla goda krafter och att kommunen ska effektiviseras. Frågan blir vilka som är de dåliga krafterna och vem som vill vara ineffektiv?

Demokratin är i nedan, men den lokala demokratin vilar på Halmstadborna och den blir vad man gör den till. Partiernas förfall inrymmer många negativa faktorer, men positivt i uppsplittringen är att det kan komma in fler i det demokratiska arbetet och att välbehövlig kunskap kan tillföras.

Kommunalvalet i höst kan bli spännande, men detta kan i hög grad komma att gälla även den kommande mandatperioden.

Mats Lundkvist

Tankesmedjan Kompassen