Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt HP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
"För att stimulera äldres rörlighet på bostadsmarknaden behövs ett betydligt mer attraktivt och anpassat utbud av boendeformer till rimliga priser." Bild: Fredrik Sandberg/TT

Bostadsbristen ökar för de äldre

Mot bakgrund av den demografiska utvecklingen passar den så kallade kvarboendeprincipen som hand i handske för våra politiker. För det blir billigare för kommunen. Det skriver Jöran Rubensson.

Det här är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i debattartikeln.

Att det inte byggs fler äldreboenden i Sverige är oroväckande. De senaste uppgifterna från Boverket visar bland annat att 127 av landets 290 kommuner har brist på särskilda boendeformer för äldre som behöver särskilt stöd. Det är en ökning av elva kommuner från förra året.

Minskningen av antalet kommuner med trygghetsbostäder fortsätter också, från 179 till 168. Utvecklingen pekar mot att ansvaret för de äldres boende allt mer läggs på dem själva. Trots att kommunernas bostadsförsörjningsansvar är långtgående, särskilt för äldre.

Underskottet på äldrebostäder är störst i storstäderna. Tidigare var situationen bättre i mindre kommuner, men under senare år har bristen även spridit sig till mindre kommuner. Ett tydligt tecken är de långa köerna och väntetiderna för att få flytta in på ett särskilt boende.

Enligt Socialtjänstlagen ska alla som beviljats ett särskilt boende få en bostad inom tre månader men många kommuner bryter mot tidsgränsen utan kännbara sanktioner. I 35 kommuner är den genomsnittliga väntetiden över tre månader och genomsnittet för alla kommuner är 57 dagar, enligt Socialstyrelsen.

2020 blir den äldste fyrtiotalisten 80 år. Fram till år 2030 beräknas antalet personer över 80 år öka lavinartat, från dagens cirka 530 000 till närmare 800 000 personer. Ökningen är särskilt dramatisk i storstäderna. Mot den bakgrunden behöver det byggas ungefär 560 äldreboenden fram till 2026, enligt Finansdepartementet.

Men enligt Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, planerar kommunerna att endast bygga 124 äldreboenden mellan åren 2019 och 2022. Det är en dålig början, i synnerhet om man också tar hänsyn till behovet att ersätta äldreboenden som håller dålig standard. Byggtakten måste öka och det är kommunernas ansvar att så sker.

Mot bakgrund av den demografiska utvecklingen passar den så kallade kvarboendeprincipen som hand i handske för våra politiker. Den innebär att vi ska bo kvar hemma så länge som möjligt, med eller utan hemtjänst, innan plats erbjuds på ett äldreboende. För det blir billigare för kommunen än att erbjuda ett äldreboende. Kvarboendeprincipen skapar därmed en falsk bild av att behovet av äldreboenden minskat så därför har drygt 30 000 platser avvecklats de senaste tjugo åren.

För att stimulera äldres rörlighet på bostadsmarknaden behövs ett betydligt mer attraktivt och anpassat utbud av boendeformer till rimliga priser. Den enskilt viktigaste faktor som får äldre att vilja flytta är om man blir ensamstående. Mer än hälften av alla över 65 år är ensamstående och ändå bor många kvar i sina stora hus eller lägenheter eftersom intressanta alternativ saknas.

Så - varför ser vi så få innovativa bostadsprojekt som skulle passa den äldre målgruppen, exempelvis generationsboende i en tid när också tiotusentals studentbostäder saknas? Eller varför måste det institutionella, kollektiva och rätvinkliga så totalt prägla miljön i våra äldreboenden när de i stället borde utvecklas med hänsyn till de boendes behov och önskemål.

Behovet av en ny bostadsförsörjningsstrategi är uppenbar. Hela frågan om bostäder för äldre kräver ett omtag, en nationell handlingsplan.

Jöran Rubensson

tidigare ordförande i Sveriges Pensionärers Riksförbund, SPRF och expert i utredningen om Nationell kvalitetsplan för vård och omsorg om äldre