Många höjde på ögonbrynen när det i Alliansens förslag till budget deklarerades att man ville bli kvitt de störande fåglarna i centrum och få dem att flytta till sina ”naturliga habitat”. Vad menar man med detta? Ska vissa strandpartier stängas av för att ge fiskmåsarna lugn och ro och ska höga träddungar anläggas på slätten åt råkorna? Det är ju framför allt dessa två fågelarter som folk känner sig störda av, och en anledning till att de söker sig till centrum är att de är undanträngda på andra håll.
Men att stänga av stränder eller skapa träddungar fanns inte i budgeten, så vi undrar fortfarande vad Alliansen avser med ”naturliga habitat”. Jag letar också efter åtgärder för kommunens natur och biologiska mångfald. De lyser med sin frånvaro i budgeten, och samma kan sägas om den stora framtidsplanen.
Det enda jag hittat i den planen gällande biologisk mångfald är följande: ”Ekologisk och biologisk mångfald måste skyddas. Det är ett sätt att skydda Halmstads attraktionskraft.”
Menar kommunens företrädare att det enbart är för attraktionskraften som biologisk mångfald ska skyddas? Är man okunnig om att biologisk mångfald är en viktig förutsättning även för oss och många av våra näringar? Dessutom har biologisk mångfald ett egenvärde. Vi har ingen rätt att utplåna andra arter eller att utarma växt- och djurliv.
De få personer som arbetar med biologisk mångfald inom kommunen gör vad de kan och gör det bra. Problemen finns ovanför, i kommunens styre och i ledningen för förvaltningar och bolag. Låt mig ta fyra exempel:
• I början av 2000-talet anlades en våtmark vid Trottaberg med hjälp av så kallat LIP-bidrag. Statsmakterna stod för 70 procent av kostnaderna för att skapa miljöer som gynnade biologisk mångfald. Döm om min förvåning när jag i ett brev daterat 20 juli 2018 får besked att våtmarken främst är ”en anläggning för dagvattenhantering”. Att utforma en skötselplan för att vidmakthålla det ursprungliga syftet, alltså biologisk mångfald, är inte aktuellt.
• Förra sommaren klipptes vägkanterna längs Banvallsleden mellan Snöstorp och Skedala redan veckan efter midsommar, det vill säga långt innan växterna hunnit fröa av sig. Tanken var annars att dessa vägkanter skulle bli en refug för örter som är hårt trängda i landskapet i övrigt. Anledningen till att de klipptes så tidigt var uppenbarligen att spara pengar genom att använda en maskin som ändå fanns i området.
• Runt omkring i kommunen breder invasiva växter ut sig. Det handlar bland annat om parkslide, gul skunkkalla och jättebalsamin. När folk kontaktar kommunen för att meddela att någon av dessa arter dykt upp på en ny plats, får de till svar att man noterar detta, men att man inte avser att göra något. Varför?
• En konsult har fått direktiv att ta fram en ”Utvecklingsplan för Halmstads stränder”. I planen nämns ytterst lite om de stränder som har andra värden än badliv. Planen konstaterar att dessa stränder ”omfattas av olika typer av naturvårdsskydd vilket begränsar möjligheterna för etablering av byggnader och bryggor samt för vattensport”. Men mycket mer än att ”naturkaraktären ska lyftas fram och utvecklas” sägs inte.
Dessa exempel ger onekligen intryck av att biologisk mångfald hamnat i strykklass hos de styrande i Halmstad. Visa mig att jag har fel i denna slutsats!
Se till att värdera biologisk mångfald mycket högre i all planering och ta fram en plan för hur denna mångfald ska bevaras och utökas inom kommunens gränser.
Anders Wirdheim
journalist och fågelskådare