Debatten om friskolor går fram och tillbaka. Alla är experter. Alla vet hur en skola ska skötas, om den ska få generera vinst eller om vi ska få ha några andra skolor än kommunala.
Alla skolor styrs av skollagen. En friskola kan drivas som ekonomisk eller ideell förening, stiftelse eller aktiebolag. Om en friskola inte går med vinst kommer den till slut att gå i konkurs. Om en skola drivs som aktiebolag krävs enligt aktiebolagslagen kapitel 3:3 att det finns ett vinstsyfte. Vinst är en självklar del av en seriös och långsiktig verksamhet. Friskolor har i genomsnitt mindre vinstmarginal än andra tjänsteföretag och huvuddelen av vinsten i friskolebranschen återinvesteras, enligt Friskolornas riksförbund.
Varför startas en friskola? Vad finns det för drivkrafter, förutom tron på en pedagogisk idé, bakom uppstarten av den här typen av påstådd oseriös verksamhet? Vi förflyttar oss till en kommun i Skåne för att ta några exempel ur verkliga livet. Alla tre skolorna startades för drygt 20 år sedan.
Skola nummer ett har Montessoripedagogik som profil. Den har i dag 400 elever från förskoleklass till och med årskurs 9. Det började med två lärare, som arbetade på en kommunal skola. De var utbildade Montessorilärare och hade av sin huvudman tillstånd att i sina klasser bedriva undervisningen enligt dessa principer. Tills det en dag var slut. De fick inte fortsätta. Då tog de kontakt med ett skolföretag, som hade Montessoriopedagogik som profil. Resten är historia förutom att skolan numera ingår i en av landets större skolkoncerner.
Skola nummer två har idrott, hälsa och utomhuspedagogik som profil med mantrat. Jag vågar, jag kan, jag vill. Den har i dag 190 elever och ingår i en större koncern för att få ekonomisk trygghet.
Skola nummer tre driver i dag två skolor i aktiebolagsform. Man vill ge eleverna djupare förståelse för sin omvärld och arbetar med internationell förståelse och solidaritet i. Det startade med att grundaren hade en dröm om att få ge elever de rätta förutsättningarna som människor och kunna göra skillnad på riktigt. Inte långt från uppstartsskolan låg en kommunal skola, som under en treårsperiod gått från 55 procent till 85 procent invandrarelever. I dag skulle man säga att det var en segregerad skola. Många av invandrarbarnens föräldrar ville att deras barn skulle gå i den nya skolan för att inte gå tillsammans med bara invandrarbarn.
Vad skiljer då friskolor från kommunala skolor? Jo, de flesta har en profil, en pedagogisk idé som genomsyrar hela skolans verksamhet. Inte bara en musikklass, där bara några få av skolans elever är delaktiga. Ingenting hindrar kommunala skolor från att ha profiler på alla nivåer från grundskola till gymnasium.
Vi har politiker på högsta nivå som nedvärderar de svenska skolorna. Statsministern säger att alltför många skolor inte ger barnen de kunskaper de behöver. Skolministern ljuger om friskolor och använder nedlåtande vokabulären marknadsskolor, glädjebetyg, manipulering och outbildade.
Alla skolor ska vara likvärdiga, men vad innebär det? Likadana? Behandla alla elever likadant? Alla elever ska lära sig lika mycket? Om man frågar folk vad som menas med en likvärdig skola får man antagligen lika många svar som det antal man frågar.
Sanningen är att alla elever är olika med olika förutsättningar och olika behov. Det finns bara ett sätt att tänka och det är att alla skolor, ur alla perspektiv, ska vara bra skolor.
Kerstin Nordholm (M)
ersättare i barn- och ungdomsnämnden Halmstad
kontaktperson landsbygd