Så byggde Sara och Lars sitt eget lyxhus

– Vi har verkligen fått vårt drömhus, konstaterar Sara Weiland och Lars Lyngfelt.

Det var för fem år sedan som Sara Weiland och Lars Lyngfelt flyttade till den avstyckade gården Piltens i Galtabäck, söder om Varberg. När paret tog över stället var förutsättningarna följande: en nedgången hallandslänga och en gårdsplan där blåsten och regnet drog in vågrätt från havet över åkrarna.

De bestämde sig ganska snart för att riva och bygga nytt istället för att renovera. Och när de satte sig för att planera det nya huset började de med garaget.

– När man har vuxit upp med kyla och slask på en gårdsplan på den här slätten vet man vad det betyder, säger Lars, som ursprungligen kommer från grannstället Olof Lars gård.

– Att backa in bilen och komma rätt in med ungarna och alla kassar är det bästa jag vet, konstaterar sambon Sara.

Dessutom rymmer det inbyggda dubbelgaraget massor av förvaring. ”Ställ den i garaget så länge” har blivit den kanske oftast uttalade meningen hos familjen Weiland-Lyngfelt.

Principerna från garaget går igen i hela villan. Det är rymligt och de praktiska lösningarna går före estetiken. Huset ska funka i vardagen!

De började från noll och kopplade inte in någon arkitekt förrän långt fram i processen.

– Först satt vi i fyra år med ett glas vin och pratade, skrattar Sara och fortsätter:

– Vi pratade om hurdana vi är och hur vi fungerar i olika situationer. Det vi kom fram till är att vi är lata och har en stor och yvig släkt.

Med det som utgångspunkt fick det bli ett så underhållsfritt hus som möjligt, byggt av tegel, zink, betongpannor och aluminiumfönster.

– Vi har nog med hus att måla, säger Lars och sneglar genom fönstret ut på den stora gamla ladugården, hönshuset och de andra ekonomibyggnaderna.

Umgängesytorna är väl tilltagna. Det 70 kvadratmeter stora köket/matsalen/vardagsrummet gjorde att man kunde ha 45 sittande gäster på lillkillen Arvids dop.

Två diskmaskiner i köket sväljer mer än en och därmed får man undan allt efter ett kalas på samma kväll. En annan smart detalj är fläkten, som sitter monterad högst upp under innertaket istället för att hänga ner som en tung pjäs över köksön.

Även i entrén och trapphallen är det gott om plats.

– Det är ju alltid där man hamnar när man har gäster. Man följer dem till dörren och så blir man stående och pratar en timme, säger Sara och visar sittbänken som är resultatet av det resonemanget.

En annan speciallösning är att skilja på groventré och tvättstuga.

– I alla färdigritade hus är de funktionerna kombinerade. Men en groventré i en villa i stan är inte detsamma som en groventré här där vi verkligen har skit på skorna, säger Sara vars hobby är att föda upp fjäderfän av olika raser på den gamla hönsgården.

Däremot blev det en dörr från altandäcket rakt in i stora badrummet med dusch och bubbelbadkar. Nu kan barnen Hilma och Arvid lyftas direkt från sandlådan och ner i badet.

– Det är nog vår mest välanvända altandörr, säger Sara.

Andra idéer blev aldrig verklighet. Som kylrummet, återvinningsrummet och varsin walk-in-closet.

– Vissa saker har vi kompromissat om. Men sådant någon av oss återkom till varje gång behöll vi, säger Lars.

När allt kändes mer eller mindre klart tog de kontakt med en arkitekt, som bland annat såg till att fasaden och fönsterplaceringarna blev harmoniska. Exempelvis är det viktigt för helhetsintrycket att alla fönsterposter sitter på samma höjd och bildar en linje. En viktig detalj, som fanns med från början, är det stora soldäcket åt sydväst med utgång från flera rum.

Hittills är ungefär 285 kvadratmeter i villan inredda. På bottenplanet ryms entré, kök, umgängesytor, två sovrum, två badrum och tvättstuga med dörr rakt ut till garaget. På övervåningen finns lek- och TV-rum och tre inredda sovrum samt – än så länge oinrett – ett pingisrum och en vind för förvaring.

– Först tänkte vi rita in allt vi behövde på ett plan men vi insåg snart att det skulle bli en väldigt lång vinkel, säger Lars.

Totalentreprenaden skötte Sara och Lars själva. Det ska till mycket logistik på ett bygge men Lars arbetar som teknisk chef på en fastighetsfirma och vet hur det går till att få rätt sak på rätt plats i rätt tid.

– Jag visste ju vilka jag ville jobba med också, säger han.

Förutom att beställa alla jobb har han själv dragit all el och hantlangat arbetarna på plats – i tid har han lagt ungefär en heltid under byggåret. Det har hållit nere kostnaderna men samtidigt var det inte helt enkelt att vara småbarnsfar, byggherre och förvärvsarbetande på en och samma gång.

– Men vårt 365 kvadratmeter stora hus har inte kostat mycket mer än ett hälften så stort typhus på Smeakalles äng i Tvååker, säger Lars.

Den 13 maj 2014 satte Sara spaden i jorden. Dagen efter kom grävskoporna. I april året därpå kunde de flytta in i sitt nya hus.

– Det blev faktiskt precis som vi tänkt och fantiserat om. Som småbarnsförälder är man ju i tvättstugan varje dag och då måste den fungera, till exempel. Det är det bästa med alltihop – att huset funkar!

Karin Hylander