Stordådet på Rydöbruks skola

Allt är inte skrutt med den svenska skolan. På sina håll utförs stordåd i smått och stort utan att det blir några rubriker. Det här handlar om när klass 4 på Rydöbruks skola skrev en bok tillsammans med författaren Angelica Ahlefeldt-Laurvig.

ANNONS
|

Skrivarprojektet är en del av det treåriga projektet Barnens kulturmiljö i Rydöbruk, som startade förra året, i ett samarbete mellan Rydö historiska förening och Rydöbruks skola, finansierat av Allmänna arvsfonden.

Som framgått på nyhetsplats i HPvar det boksläpp på biblioteket i Torup tidigare i veckan. "Indianställets hemlighet" är det kittlande titeln på verket. Jag sträckläste denna fantasybok och ska nu försöka beskriva elevernas arbete utan att avslöja själva hemligheten.

Omslagsbilden väcker nyfikenhet och enligt baksidestexten händer det något ovanligt när terminen börjar i Rydöbruks skola. Denna ovanliga händelse skapar en stark sammanhållning i gruppen tillsammans med lärarvikarien och så småningom i hela samhället.

ANNONS

Precis som själva skrivarprojektet har gjort med hela klassen, läraren och författaren.

Tillsammans med Angelica Ahlefeldt-Laurvig började klassen med dramaimprovisationer. De besökte platser och tog reda på fakta om husen i Rydöbruk. Några fick i uppgift att skapa karaktärerna i boken. Det blev med andra ord praktiska övningar i gestaltning och träning på inlevelseförmåga.

Eleverna har skrivit olika avsnitt som författaren sedan bearbetat och kommit tillbaka till klassen med. Tillsammans har de gått igenom texten, lagt till och dragit ifrån. Lärt sig vad som händer när man flyttar ett helt stycke och tar bort annat.

- Alla elever har blivit mycket bra på att läsa texter och ge feedback. Vi har vunnit mycket på att göra det ihop. Det har varit ett kollektivt sätt att arbeta, berättar Angelica Ahlefeldt-Laurvig och är djupt imponerad av eleverna.

Läraren Monica Fearn ser nu så här ett år senare hur pusselbitarna faller på plats i årskurs 5.

- Eleverna har lättare att ta till sig texter även i andra ämnen när de själva vet hur de blir till. Jag kan se hur de gärna delar med sig när vi skriver och är villiga att ge respons, säger en mycket nöjd Monica Fearn och önskar att alla fick ett liknande skrivarår.

ANNONS

Både Angelica Ahlefeldt-Laurvig och Monica Fearn vittnar om att de varit med om åtskilliga tillfällen, "fantastiska moments", när håret rest sig på armarna av rysande välbehag över vad klassen åstadkommit.

– Coolt, svarar Rut Kärrman, en av medförfattarna, när jag frågar hur det känns att ha givit ut en bok. Kan det sägas bättre?

Lågstadiesatsningen med läsa-skriva-räkna-garantin som utbildningsminister Gustav Fridolins (MP), inför 2017 är en bra början i de tidiga skolåren. Att lära sig utveckla språket genom att skriva själv under sakkunnig ledning är få förunnat. Skrivarprojektet i Rydöbruks skola visar att det är fullt möjligt och det borde få fler efterföljare.

Själv önskar jag att det blev en fortsättning på "Indianställets hemlighet", för jag skulle vilja veta vad som hände sen.

ANNONS