I slutet av november kom ett varningsrop som glömdes bort i samband med turbulensen när Magdalena Andersson (S) valdes till statsminister. I ett yttrande till regeringen larmade Valmyndigheten, som har det centrala ansvaret för att genomföra de svenska valen, om omfattande resursbrister. Det kan få allvarliga konsekvenser för nästa års riksdags-, region- och kommunval.
I dag har Valmyndigheten till exempel endast en matematisk statistiker som ska säkerställa ett korrekt valresultat och bara två anställda som kan producera röstkort och röstlängder. Myndigheten skulle därför vilja ha tio miljoner kronor i höjt anslag – kaffepengar i en statsbudget – för att kunna anställa ytterligare tio medarbetare. Annars ökar risken för misstag, ifrågasatta valresultat och eventuellt dyra omval.
Men i höstens budgetproposition fick myndigheten inget tillskott på sitt förvaltningsanslag. Det innebär att dess verksamhet blir beroende av ett fåtal personer. ”Om flera nyckelpersoner blir sjuka samtidigt kan det leda till att valet faktiskt inte kan genomföras”, enligt Valmyndighetens nämnd (Expressen 27/11).
Efter regeringskris, cementkris och elkris vore valkris ett ovälkommet tillskott – men där riskerar vi att hamna under 2022. Den omedelbara lösningen är att tillföra resurser till den myndighet som ansvarar för allt från att informera oss väljare om hur vi ska rösta till att fastställa valresultatet. Men det behövs mer än så för att säkerställa de svenska valen.
En del reformer av det svenska valsystemet är redan på gång. Riksdagen beslutade den 15 december om förstärkt skydd för väljarna vid röstmottagningen, bland annat genom ett förtydligande i vallagen som innebär att varje väljare ska vara ensam bakom en skärm för att göra i ordning sina röster.
Efter valet 2018 beslutade riksdagen också om en reform för att skärma av valsedelsställen så att väljare kan plocka valsedlar utan att andra ser. Det var en liten men viktig reform för att skydda valhemligheten, och åtgärdade en brist som Sverige tidigare fått kritik för av internationella valobservatörer.
En kanske ännu större risk inför det svenska valet 2022 är dock påverkansförsök från främmande makt. Med tanke på det försämrade säkerhetsläget i Europa skulle det exempelvis kunna uppstå en debatt om Sverige borde göra som Finland och uttala en så kallad Nato-option, som upprätthåller möjligheten att söka Nato-medlemskap. Räkna i så fall med ryska försök att påverka den svenska säkerhetspolitiska debatten genom ”webbrigader” som sprider Kremls budskap i sociala medier.
Hoten mot valet 2022 kommer både inifrån och utifrån. Såväl Valmyndigheten som den nya Myndigheten för psykologiskt försvar kommer därför att spela viktiga roller för att trygga nästa års val. Det behöver de tillräckliga resurser för.
I en tid när det talas ofta om hot mot demokratin får den grundläggande infrastrukturen som ser till så att vi kan ha fria, hemliga och direkta val inte glömmas bort.
