Borde pensionerna höjas? De flesta som får frågan svarar troligen ja, och särskilt om det gäller de pensionärer som har de lägsta inkomsterna.
När regeringen under nästa år utlovar upp till 600 kronor mer i månaden till pensionärer som i dag får ut mellan 9 000 och 17 000 kronor är det på så sätt säkert en populär reform.
Men det betyder inte att regeringens agerande är ett bra sätt att förbättra villkoren för pensionärer med låga inkomster. Pensionssystemet är en komplicerad väv, där den som drar i en tråd riskerar att skapa hål eller skeva mönster någon annanstans.
Det regeringen gör är att skapa en avvikelse i systemet. Pensionerna finansieras normalt genom pensionsavgifterna och den avkastning som dessa pengar genererar under tiden som de väntar på att betalas ut. Det nya tillägget bekostas i stället via statsbudgeten, vilket innebär att det finns stor risk att det är utfasat till dess att nästa generation går i pension.
Grundtanken med pensionssystemet, att den enskildes inbetalda pensionsavgifter – samt den avkastning dessa pengar genererar under livet – är det som ligger till grund för pensionskuvertet, sätts på undantag.
Regeringen vill visserligen även höja pensionsavgifterna och på så sätt säkerställa högre pensioner även för framtida generationer. Fast då uppstår i stället andra problem. Höjd pensionsavgift är bara ett annat sätt att säga höjd skatt på arbete, ett område på vilket Sverige redan ligger alltför dåligt till.
Som Jens Magnusson, privatekonom på SEB, skriver i SvD (13/9) är en höjning också att öppna Pandoras ask. Vad är det då som hindrar fler höjningar och godtyckliga förändringar i ett system som är utformat för att vara långsiktigt hållbart?
Dessutom ställs regeringen och riksdagens pensionsgrupp inför att antingen kompensera nuvarande pensionärer retroaktivt – till enorma kostnader – eller att skapa sådana klyftor mellan generationerna som hela pensionsreformen var tänkt att undvika.
Därmed inte sagt att politiker måste stå handfallna inför krav på mer i plånboken eller inför orimligheter som uppstått efter resans gång. Men i den mån förändringar ska göras bör de göras inom ramarna för det ursprungliga systemet, snarare än genom fler avvikelser.
Sänkt skatt för pensionärer är exempelvis även det ett slags undantag, men ett som inte påverkar pensionssystemets funktionssätt. Om man vill se ökade inbetalningar på längre sikt skulle man kunna återinföra avdragsrätten för pensionssparande som fanns fram till 2015.
Det skulle på samma vis ligga i linje med systemets ursprungliga tankar och värden, där egenförsörjning och eget ansvar stod högt i kurs; man kan påverka sin pension både genom flit och nit, genom både arbete och sparande.
Inget pensionssystem kommer någonsin att göra alla nöjda, men det är sådant som gör hörnstenarna i det svenska väl värda att bevara.
