Många företag kommer att svepas med i den ekonomiska recession som coronakrisen orsakat. Bland de mest ansatta är detaljhandeln inom mode där konkurser och rekonstruktioner just nu löser av varandra. Det kommer att bli jobbigt för många människor och dyrt för staten. Och mycket osäkerhet är därtill kvar att vänta.
Som ekonomen Johanna Möllerström anmärker i en SvD-kolumn (26/3) kommer den ekonomiska förstörelse som sker till följd av coronakrisen inte bara att handla om att företag som har svårt att konkurrera på marknaden slås ut. Stora värden kommer att slås ut i samband med att företag som egentligen är livskraftiga och efterfrågade dukar under.
De lån som Riksbanken och regeringen beviljar företag i krisen är dyra och förenade med betydande risk. Många mindre företag går hellre i konkurs än att belåna sig ytterligare. Sannolikt kommer krisen slå hårdast mot just småföretagen, medan de större på lite sikt kan vinna nya marknadsandelar.
Dessutom finns det en överhängande risk att en viss del av den ökande arbetslöshet vi nu ser kommer att bli långvarig på grund av teknologiskt motiverade rationaliseringar. Många kommer att behöva vidareutbilda sig för att åter bli efterfrågade på arbetsmarknaden. Och förhoppningsvis kommer det finnas en politisk förståelse för detta, som kan generera goda villkor för de som behöver fortbilda sig.
Men ekonomiska kriser är inte enbart av ondo. En mer modern och effektiv ekonomi kan ta vid när gamla drakar som inte står pall för ekonomiska kriser dukar under. Som den före detta finansministern Anders Borg påpekade i Aktuellt (30/3) kommer även coronakrisen att leda till effektiviseringar och rationaliseringar.
Företag som är anpassade till den digitala ekonomin kommer att klara sig bättre, medan delar av detaljhandeln kommer att slås ut för gott. Kanske är coronakrisen bara droppen som fick bägaren att rinna över för exempelvis många klädföretag. Folk har bara fått ett ytterligare skäl att handla online.
Det är inte roligt för någon att förlora jobbet, men det som på ekonomspråk kallas för kreativ förstörelse – där nya lösningar och idéer tillåts ersätta dem som marknaden dömt ut – är en förutsättning för ekonomisk utveckling och i grund och botten inget som politiker bör sätta käppar i hjulet för.
Jämfört med andra länder har den svenska fackrörelsen en lång och god tradition av att acceptera kreativ förstörelse och modernisering av ekonomin. Det har tjänat Sveriges välstånd och konkurrenskraft mycket väl att obsoleta industrier och branscher har tillåtits lämna plats för nya, även om det initialt har varit smärtsamt. För i det långa loppet är det bara de gamla ägarna som gynnas av att ekonomins evolution inte får ha sin gång.
Regeringen och januaripartierna går därför en mycket svår balansgång till mötes:
Att bejaka kreativ förstörelse och underlätta för människor att vidareutbilda sig till mer avancerade jobb har gjort Sverige rikt. Risken denna gång är dock att livskraftiga företag går under på grund av kortsiktiga politiska påbud om att stänga ner samhället. Den typen av ekonomisk förstörelse tjänar ingen på.
