Någon beskrev det som den mest framgångsrika offensiven i militärhistorien under de senaste 50 åren. Och hur stor yta har ukrainarna egentligen befriat på mindre än en vecka? Är det 3 000 kvadratkilometer eller är det 6 000?
Det är svårt att dra historiska paralleller, och greppa omfattningen av den ukrainska arméns framstöt i främst Charkivs län. Vad är befriat och vad är övergivet? De ryska linjerna har brutit samman snabbare och djupare än vad ukrainarna hinner ta kontroll över.
Bedömare pekar på utmaningen för Ukraina att konsolidera sina trupprörelser, att inte gå så långt och så snabbt att man sträcker ut sig för tunt, skapar för långa försörjningslinjer och gör sig sårbar för ryska motanfall.
Exakt vad som hänt under de senaste dagarna återstår för eftervärlden att reda ut. Klart är att Ukraina lyckats manövrera ut Ryssland. Genom koncentration av rätt resurser på rätt plats kunde man utnyttja ryska blottor, bryta igenom och åstadkomma kollaps.
Framgången betyder väldigt mycket för fortsättningen. Först och främst har hundratusentals ukrainare befriats från en halvårslång ockupation och gett hela landet en välbehövlig injektion optimism.
Lika viktig är signalen utåt, till en omvärld som här och där börjat tvivla på den ukrainska stridsförmågan. Ukraina har ännu en gång visat att det kan slå Ryssland och därmed vinna kriget.
Det militära stöd som ukrainarna fått har gjort nytta. Man har kunnat använda västvapen, västträning och västunderrättelser till effektiv krigföring, denna gång genom att ta initiativet på två frontavsnitt samtidigt och genom att involvera fler soldater än vad många bedömare trodde att Ukraina skulle klara av.
Vid sidan av markoffensiven fortsätter den ukrainska armén genomföra attacker långt bakom de ryska linjerna, och nu allt oftare på ryskt territorium.
Och medan framgångarna gjuter mod i de ukrainska försvararna pågår motsatt process på den ryska sidan. Där är det splittring, lögner och uppgivenhet.
Det officiella budskapet är att armén ”omgrupperar” från Charkivs län till Donetsk för att, som det heter, uppfylla målen med ”specialoperationen” som påstås gå enligt plan. Dessa mål är sedan motgångarna i våras flytande men sägs för närvarande vara att ta kontroll över Donetsk län och behålla den över Luhansk. Varför de ockuperande styrkorna satt upp reklambudskapen ”Ryssland är här för alltid” på platser som de nu lämnat, berättar inte propagandan.
De storryska men fristående grupperna på kommunikationsplattformen Telegram är desto mer frispråkiga. Reträtten från Charkivs län kallas där katastrof och militärledningen kritiseras och förlöjligas.
Kritiska röster släpps fram även i propagandashowerna i stats-tv, som en säkerhetsventil, för att säga det som de allra flesta förstår, att nederlaget är ett nederlag. Kritiken riktas mot andra debattörer, ibland mot de höga generalerna. Aldrig mot Vladimir Putin. Inte än.
Det är fortfarande möjligt att Ukraina åstadkommer ett genombrott även i söder, mot Cherson. Men även utan det kommer ukrainarna gå in i den mer statiska vinterperioden med en seger.
Samtidigt säger inget att vintern måste betyda skyttegravskrig. Om det är något som Ukraina har visat hittills är att man inte gör det väntade.
