Ukraina. Vi måste sluta se kriget som tillfälligt och höja oss över massflyktsdirektivets miniminivå.
Ukraina. Vi måste sluta se kriget som tillfälligt och höja oss över massflyktsdirektivets miniminivå. Bild: Natacha Pisarenko

Ukraina är bortglömt i valkampen

Trots säkerhetsläget är Ukraina helt bortglömt i det svenska valet.

Det här är en ledarartikel, som uttrycker åsikter från Hallandspostens ledarredaktion. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal.

ANNONS
|

Europa har sin allvarligaste säkerhetskris sedan andra världskriget samtidigt som Sverige går till val. Ändå har Rysslands invasion av Ukraina inte tagit någon större plats i valrörelsen. Den enda debattfrågan har varit graden på krigets påverkan på det svenska elpriset.

Det är för dåligt. Åtminstone tre områden förtjänar seriös politisk diskussion.

Det första är utformningen av Sveriges långsiktiga militära och civila stöd till Ukraina. Hur ska vi väga av Sveriges försvarsbehov mot vårt långsiktiga åtagande för Ukrainas?

Här gäller det att automatisera processerna som levererar svenska vapen till Ukraina. Vi ska inte bara rensa i lagren utan tillverka nytt specifikt för ukrainska behov, i samverkan med våra västallierade, och göra det kontinuerligt, så länge behovet kvarstår.

ANNONS

Den icke-militära hjälpen får inte glömmas – finansiellt stöd som håller igång den ukrainska ekonomin samt bistånd till återuppbyggnad. Det som raserats måste byggas upp redan nu där det är möjligt.

Det andra området är följderna av krigföringen för oss och vår livsstil. När Ryssland stänger gaskranen och Europa självmant fasar ut rysk naturgas får det på medellång sikt konsekvenser för energipriserna, som redan höjts av ökad efterfrågan efter pandemin. Detta ihop med den minskade ukrainska jordbruksexporten ger högre livsmedelspriser.

Valrörelsebudskapen har handlat uteslutande om politiska beslut för att lindra svenskarnas börda av allt detta. Det förmedlar intrycket att vi kan konsumera som tidigare medan en annan del av Europa brinner.

Det vore bättre om våra politiker sade i klartext att det kommer att bli tufft, att hushållen även måste ta eget ansvar, bland annat att spara el, men att vägen framåt är omställning till fossilfri ekonomi – och ukrainsk krigsseger.

Det tredje området är hjälpen till krigets offer här hos oss. Fyra miljoner ukrainare har flytt till Europa. Av dem är uppskattningsvis 40 000 i Sverige. Dessa människor måste ha ett värdigt mottagande.

Så är det inte i dag. De ukrainska flyktingarna tvingas leva på högst 71 kronor per dag, vilket är samma oanständigt låga dagersättningsnivå som asylsökande. De allra flesta av dem är beroende av privat välgörenhet för sin överlevnad.

ANNONS

Ukrainarna folkbokförs inte och saknar alla rättigheter som följer av det. De får inte läsa svenska för invandrare eller delta i några etableringsinsatser.

Orsaken är att ukrainarna inte har fått asyl utan tillfälligt skydd enligt EU:s massflyktsdirektiv. Sverige har valt, till skillnad mot exempelvis Tyskland, att inte höja sig över direktivets miniminivå för sociala rättigheter. Inte heller vill man frångå skyddets rent tillfälliga karaktär där ingen hjälp ges till etablering och en framtid i landet.

Den bakomliggande filosofin är att kriget är tillfälligt och att flyktingarna snart ska återvända till Ukraina. Samtidigt kan alla se att det inte är så. Krigets omfattning och förlopp tyder på att Ukraina generellt inte kommer att vara säkert att återvända till på flera år.

Sverige måste kunna bättre. Den som stöder Ukrainas försvar bör även stödja offrens rättigheter och upprättelse. Ukrainare måste precis som andra flyktingar ges en möjlighet att bygga sig en framtid i vårt land.

ANNONS