Under onsdagen (20/4) premiärsändes SVT:s nya satsning Samhällskollaps. I programmet testar SVT:s nya stjärnankare Felix Herngren och Camilla Kvartoft Sveriges beredskap genom simuleringar av olika samhällskriser. I det första avsnittet får vi se ett gäng centrala befattningshavare hantera en simulerad cyberattack mot svenska betalsystem.
I simuleringen är det fredag eftermiddag och löning vilket innebär att majoriteten av befolkningen handlar helgkäket i mataffärerna. Programgästen Carl Bildt som såklart får spela statsministern påstås stå i kön till Systembolaget när han plötsligt noterar att kortbetalningarna slutat fungera. Vad gör statsministern när krisen uppenbarar sig? Rusar tillbaka till regeringskansliet.
Senare kommer det fram att en internationell hackergrupp släckt ned både bank-id och alla former av elektroniska kortköp. Hackergruppen ”Randsaam” kräver av de svenska bankerna en betalning om 400 miljoner kronor i kryptovaluta för att låsa upp it-systemen.
Under kort tid inser miljontals svenskar att de inte kan betala för sina varor. Dagarna går och krisen förvärras med långa köer till betalautomater och hungriga svenskar som inte lyckas betala med sina kort.
Scenariot belyste framför allt att digitaliseringen har minskat behovet av kontanter eftersom fler och fler i dag kan betala med ett blipp-kort, ett knapptryck eller med mobiltelefonen. De digitala lösningarna som underlättar vardagen normalt sett blir tyvärr ett stort problem när elektroniken slås ut. Det tar inte lång tid förrän människor inser vidden av problemen när kortbetalningar omöjliggörs, vilket sätter hård press på politikerna och myndigheterna att agera.
Under programmets gång får deltagarna därför förklara hur de skulle hantera situationen eller åtminstone försöka hantera den. Utöver Carl Bildt deltar representanter från MSB, Svenska Bankföreningen, Svensk handel, polisen, Riksbanken och Dagens Nyheter.
Det är ett gediget gäng av beslutsfattare som på bästa sändningstid ska förklara hur de skulle agera om krisen slog till. Under simuleringens gång blir det tydligt att deltagarna inte är helt överens om lösningarna, åtminstone inte vad gäller samverkan mellan myndigheter och privata aktörer.
Samarbetet mellan det privata och det offentliga är och har aldrig varit friktionsfritt, varken i simuleringen eller verkligheten. Sveriges krisberedskap består i dag av både privata och offentliga aktörer. Vår förmåga att stå emot kriser förutsätter därför att den privat-offentliga samverkan fungerar.
Bristen på fungerande samverkan må inte vara en nyhet för svensk krisberedskap, men att problematiken syntes i programmet kunde inte uppfattas som något annat än underligt för oss tittare. Varför? Jo, av den enkla anledningen att programmets syfte syftar till att stärka hushållens beredskap, samtidigt som ansvariga institutioner verkar ha liknande beredskapssvårigheter på eget håll.
Visserligen stärker det skälen för allmänheten att ta större ansvar för sin egen beredskap, men budskapet skulle onekligen kunna ha framgått på ett annat och mer effektivt sätt.
