För 30 år sedan kom Ukraina, Belarus och Ryssland överens om att upplösa Sovjetunionen. Sedan dess har Ukrainas unga demokrati präglats av konflikten mellan de västvänliga och de proryska krafterna inom landet, något som Ryssland inte varit sena med att utnyttja.
I februari 2014 eskalerade konflikten när Ryssland invaderade Ukraina och annekterade Krimhalvön. Nu står ryska soldater återigen vid Ukrainas gräns, och det riskerar att få konsekvenser för hela Europa.
Den svenska regeringen har haft en unik möjlighet att påverka konflikten mellan Ryssland och Ukraina då utrikesminister Ann Linde (S) varit ordförande för OSSE (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa) under året. När Linde välkomnade den ryska utrikesminister Sergej Lavrov till OSSE:s utrikesministermöte i Stockholm förra veckan var det med förhoppningen att kunna medla mellan parterna och kyla ner konflikten.
Men när planet mot Moskva lämnade Arlanda var konflikten alltifrån löst. Vid Ukrainas östra gräns står upp till 175 000 ryska soldater, enligt den amerikanska underrättelsetjänsten. Redan i början av nästa år kan Ryssland vara redo att invadera Ukraina.
Ryssland viftade till en början bort oron med att det endast rörde sig om militärövningar på det egna territoriet, men har nu gått över till att hävda att trupperna behövs för att skydda sig från Nato.
Ukraina å sin sida tar inte lika lätt på saken. Annekteringen av Krim finns fortfarande färskt i minnet, och även då hävdade Ryssland att det handlade om att hindra Nato från att bygga ut sin militära infrastruktur. Det fanns en oro från rysk sida att en västvänlig regim i Ukraina skulle kunna använda Krimhalvön som en Natobas.
Enligt Oscar Jonsson, forskare i rysk krigföring, tyder den senaste tidens militära aktivitet på att Ryssland menar allvar med hoten och att det finns en reell risk för krig (SVT 3/12). Även retoriken har blivit betydligt hårdare från ryskt håll, där flera högt uppsatta personer ifrågasätter om Ukraina ens borde vara en självständig stat.
Ukraina har fått ett starkt stöd från bland annat USA och Storbritannien. Joe Biden har varnat för hårda sanktioner och förklarat att USA kommer agera med bestämdhet ifall Ryssland sätter sina planer i verket.
Den brittiska utrikesministern Elisabet Truss är minst lika tydlig. I ett pressmeddelande skriver hon att Storbritannien vill se en värld där frihet och demokrati blomstrar, och därför kommer att stötta det demokratiska Ukraina i konflikten. Truss poängterar även att Nato är en försvarsallians, och påståenden om att Nato skulle utgöra ett hot är uppenbart falska.
Utrikesminister Ann Linde har gjort ett tappert försök att medla i konflikten. Men Rysslands fortsatta aggressioner har gjort det uppenbart att de inte är intresserade av att sitta vid förhandlingsbordet.
I stället riskerar vi ett storskaligt krig i vårt närområde. Nu måste Sverige likt Storbritannien vara tydlig med att Ukraina har vårt fulla stöd och att en invasion skulle få konsekvenser för Ryssland. Det är inte tid att vara konflikträdd.
