Lagman Göran Lundahl meddelade i förra veckan domen mot 17-åringen som sköt en polisman i somras: åtta års fängelse.
Lagman Göran Lundahl meddelade i förra veckan domen mot 17-åringen som sköt en polisman i somras: åtta års fängelse. Bild: Adam Ihse/TT

Straffet för polismordet var ett steg i rätt riktning

När många kräver hårdare straff för gängkriminella ifrågasätter en del andra skärpta straff för tonårsbrottslingar. Men frågan handlar inte bara om att straffa utan även om att möjliggöra vård och rehabilitering.

Det här är en ledarartikel, som uttrycker åsikter från Hallandspostens ledarredaktion. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal.

ANNONS
|

På fredagen 19 november kom domen mot den 17-åring som i somras sköt ihjäl en polisman i Göteborg. En enig tingsrätt gav den unge mördaren åtta år i fängelse som påföljd. Han döms också till att betala en halv miljon i skadestånd till polismannens anhöriga.

Kammaråklagare Linda Wiking yrkade på tio år, men är ändå nöjd. I en intervju med TT säger hon att "tingsrätten har gått helt på den bedömning vi menar gäller".

Hade 17-åringen varit vuxen hade han fått livstids fängelse. Hade han begått brottet för några år sedan hade han förmodligen dömts till sluten ungdomsvård, alternativt ett betydligt kortare fängelsestraff. Den i svensk kontext hårda domen visar på att något är på väg att förändras.

ANNONS

Det är andra gången på kort tid som en tonåring döms till ett relativt långt fängelsestraff för ett mord som går att koppla till gängkriminalitet. Domstolarna – vars verksamhet bör spegla det allmänna rättsmedvetandet – verkar ha kommit till insikt om att den straffpraxis som varit rådande inte är anpassad efter en verklighet där unga vallas in i grov brottslighet redan innan tonåren.

I gängen utnyttjas ungdomarna av äldre personer för att begå brott, och i den mån de åker fast kan de dra nytta av den straffrabatt som finns för unga i domstolarna.

Den 17-åring som nu får tillbringa de kommande åtta åren bakom lås och bom är heller ingen dununge, utan en grov återfallsförbrytare. Han är tidigare dömd för mordförsök på en annan tonåring och hade nyss kommit ut från sluten ungdomsvård när han sköt polismannen.

Han och hans ombud kommer säkerligen att överklaga domen till hovrätten och det vore i sig inte fel. Om fallet drivs vidare finns möjlighet att det hamnar i Högsta domstolen. Det vore mycket välkommet att straffpraxis för grova ungdomsbrottslingar prövas där.

Medan såväl politiker som allmänhet kräver hårdare straff för gängkriminella så ifrågasätter en del andra skärpta straff för tonårsbrottslingar. Men frågan handlar inte bara om att straffa utan även om att möjliggöra vård och rehabilitering.

ANNONS

Unga människor som levt nästan hela sina liv på fel sida lagen behöver lång tid bakom lås och bom för att det överhuvudtaget ska vara möjligt att bryta igenom skalet och få dem att fundera över ett annat sätt att leva när de kommer ut. Fängelsestraff är dessutom inte bara till för den dömde utan även för att skydda samhället från våldsverkares handlingar.

Att efter kort tid släppa ut farliga, återfallsbenägna unga män som begått allvarliga brott så att de kan fortsätta sitt krig mot andra grovt kriminella unga män vore djupt oansvarigt.

De senaste åren har flera civila drabbats hårt av de gängkonflikter som pågår runt om i landet. Människor ska inte behöva leva sina liv i skräck och eller inte våga släppa ut sina barn på lekplatsen av rädsla för att de ska komma i vägen för gängens kulor.

Det är nya tider nu. Samhället måste anpassa sig vare sig man vill eller inte. De tonåringar som liksom 17-åringen i Göteborg använder dödligt våld hör hemma bakom lås och bom under lång tid. Rättssystemet bör slå fast det en gång för alla.

ANNONS