Skolmatematik. Att skolpengen leder till ökad segregation är enkel matematik.
Skolmatematik. Att skolpengen leder till ökad segregation är enkel matematik. Bild: Gorm Kallestad

Skolpengen leder ej hem utan bort från en rättvis skola

Dagens skolpengssystem leder till att de kommunala skolorna långsamt dräneras på resurser – till friskolornas fördel. För en likvärdig skola krävs därför en förändring av skolpengen.

Det här är en ledarartikel, som uttrycker åsikter från Hallandspostens ledarredaktion. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal.

ANNONS
|

I sin bok ”Tough Love” skriver grundaren av friskolekoncernen Internationella Engelska skolan Barbara Bergström så här:

”Lönsamhet uppstår till helt dominerande del genom att en skola lyckas fylla sina klasser samt fylla byggnaden med klasser. Marginalkostnaden för de sista eleverna i en klass är låg i förhållande till skolpengen för dessa elever.”

Bergström skriver vidare att klasser och byggnader kan fyllas genom att skolorna har ett gott rykte och att föräldrarna vill ställa sina barn i kön där. Hon konstaterar också att kön till en skola ”medger att alla klasser blir fyllda”.

Detta resonemang är helt centralt för hur en friskolekoncern som Engelska skolan kan göra vinster med sin skattefinansierade skolverksamhet. Genom att en friskola kan sätta ett tak för hur många elever man tar emot och har en skolkö kan man bedriva sin verksamhet på ett så optimalt sätt som möjligt.

ANNONS

Men det som är sant för Barbara Bergström och hennes friskolekoncern gäller inte för de kommunalt drivna skolorna, de har alltid det yttersta ansvaret för att ta emot elever, det så kallade utbudsansvaret. Och eftersom antalet elever på en kommunal skola kan variera från år till år är det svårt att optimera de fasta kostnaderna, som till exempel för lärare och lokaler, till den verksamhet som för tillfället bedrivs på skolan.

Det här skapar givetvis problem för landets kommuner. De fristående skolorna har rätt till en skolpeng som baseras på genomsnittskostnaden för eleverna i de kommunala skolorna. Men de kommunala skolorna kompenseras inte för det extra ansvar som man har.

Att friskolorna gynnas av dagens system med skolpeng är enkel matematik, men från friskoleförespråkare låter det ofta helt annorlunda. Det är tvärtom de kommunala skolorna som är överkompenserade, hävdas det, och så har man hänvisat till ”forskning”. Det är som att vinstintresset helt överskuggar varje kritisk tanke om den egna verksamheten.

Givetvis måste den dysfunktionella skolpengen göras om i grunden. Så sent som för några veckor sedan hade riksdagen att ta beslut om ett förslag att differentiera skolpengen så att friskolorna skulle få lägre ersättning än de kommunala, men en majoritet i riksdagen röstade nej. Och så har det sett ut under en längre tid, det finns ingen större vilja att reformera skolsystemet så att det blir mer likvärdigt. Det är mycket illa, både för eleverna och Sveriges framtid.

ANNONS

Men skam den som ger sig. I veckan kom ett tungt inlägg i skoldebatten när Riksrevisionen presenterade en granskning av skolpengen och dess konsekvenser. Slutsatsen är kort och gott att skolpengen ”motverkar en likvärdig skola och därför behöver förändras”.

Det var i februari i år som Riksrevisionen meddelade att man startat en granskning av skolpengen och om den bidrar till en likvärdig skola. Riksrevisionen har till uppgift att granska vad de gemensamma resurserna går till och hur effektivt de används. Av deras granskning av skolpengen kan man konstatera att det inte är ett effektivt utnyttjande av de skattemedlen. Så här står det i en viktig passage i rapporten:

”Riksrevisionen bedömer att principen om lika villkor är ett ineffektivt sätt att fördela resurser till skolan. Principen medför att ersättningen till de fristående skolorna höjs om kostnaderna för den kommunala verksamheten ökar, trots att de fristående skolorna inte nödvändigtvis samtidigt har fått ökade kostnader.”

Detta sammanfattar väl problemen med dagens skolpeng. Riksrevisionen föreslår i stället en statligt reglerad modell för ersättningen till de fristående skolorna. Om en sådan modell skulle motverka de värsta avarterna med dagens system återstår att se. Men skulle man särskilja på finansieringen av friskolorna från de kommunala skolorna kan man undra vad skolpengen fyller för funktion överhuvudtaget.

ANNONS

Det är precis 30 år sedan som friskolereformen sjösattes, och som innebar att fristående skolor fick rätt till offentlig finansiering via skolpengen. Sedan dess har friskolekoncerner långsamt och successivt vuxit sig stora, bland annat genom att så långt det är möjligt locka till sig mer lättundervisade elever och hålla nere på kostnaderna genom att bland annat anställa fler obehöriga lärare.

Utöver det kan friskolor locka till sig elever genom att erbjuda höga betyg utan att dessa behöver vara rättvisa. Sammantaget har vi nu skolmaskiner som både gör vinster på pengar som är avsedda till eleverna, och driver på skolsegregationen. Givetvis är detta varken bra för Sverige eller hållbart på längre sikt.

Som skolpengen fungerar i dag fördelas inte de gemensamma resurserna på ett effektivt sätt. Därför måste det systemet förändras i grunden. Men det räcker inte. Det finns en rad andra skolreformer som behöver komma på plats för att motverka den långt drivna marknadsskolan som leder till successivt ökade skillnader mellan elever och mellan skolor, och att alla barn inte har lika möjligheter till en bra skolgång.

För att klara det krävs beslut i Sveriges riksdag. Här kommer därför en hemläxa till alla riksdagsledamöter som nyligen röstade ner regeringens förslag om en differentierad skolpeng: Ta inte sommarledigt förrän ni har läst hela Riksrevisionens rapport om skolpengen. Låt sedan rapportens slutsatser sjunka in när ni ligger i hängmattan så ni kan uppnå en nödvändig klarsyn om tillståndet för den svenska skolan.

ANNONS

Någon gång måste det sjunkande skolskeppet komma på rätt köl igen. Det kräver handling från klarsynta politiker. Nu.

LÄS MER:Skolförnekande riksdagsmajoritet stoppar nödvändiga reformer

ANNONS