Rätt och riktigt. Det var så åklagaren valde att beskriva domarna som föll mot dem som deltog i upploppen i Örebro i påskas. Fyra män i 20-årsåldern döms till fängelse för grovt sabotage mot blåljusverksamhet. Två döms till utvisning och två för våld mot tjänsteman. Påföljden? Fyra respektive fem och ett halvt års fängelse.
Männens urskillningslösa våld bestod bland annat av stenkastning, sparkar och slag med tillhyggen mot såväl poliser som polisfordon och polishundar (DN 27/6). Dessutom kastades bangers, tegelstenar och andra saker mot Örebropoliserna.
Kostnaderna för samhället är i mångmiljonklassen. Skadorna på fordon bedöms ligga på minst 2,5 miljoner kronor. Polisutrustning för drygt en halv miljon kronor har förstörts. 71 poliser skadades under upploppen, varav 50 var tvungna att uppsöka vård.
Konsekvenserna av upploppen är katastrofala, både ur mänsklig och ekonomisk hänsyn. Då inkluderas inte den psykiska skada som åsamkats poliserna och de civila medborgare i området som inte var del av upploppen. Vi ska vara tacksamma för att det inte blev värre, men vad är det som talar för att något liknande inte kan ske igen?
Orsaken till upploppen finns inte i polisens agerande. Problemet är inte heller – tro det eller ej – den danska högerextremisten Rasmus Paludan. Oavsett hur mycket man hatar Paludans koranbränning kan vi inte med rätta förbjuda hans rätt att yttra sig. Polisen kan visserligen bestämma var han ska få demonstrera, men inte förbjuda hans rätt att yttra en åsikt.
Demokratin skyddar alla, oavsett ideologisk hemvist. Polisens jobb är att skydda det fria ordet och den som yttrar sig, vare sig hen heter Rasmus Paludan eller Greta Thunberg. Det som måste bekämpas är de personer som medvetet vill nedmontera människors demonstrations- och yttrandefrihet.
Hatet mot din meningsmotståndare må vara starkt, men våld är ingen lösning lämpad för en demokrati. Polisens uppgift – att skydda demonstranten från motdemonstranten – är således att skydda grupperna från varandra och deras rätt att yttra sina åsikter utan att drabbas av våld.
Det är också därför som brotten under påskhelgen inte bara bör ses som "vanligt" våld, utan som en medveten attack mot det politiska systemet och våra grundlagsstadgade fri- och rättigheter. Påskupploppen var en attack mot demokratin och straffen bör vara i paritet med det.
Fem års fängelse och utvisning är i det sammanhanget ett relativt "snällt" straff med hänsyn till upploppens konsekvenser. Åklagaren hade yrkat på längre fängelsestraff, och det återstår att se hur den legala processen fortsätter vid ett eventuellt överklagande till hovrätten. Åklagaren bedömer det som mycket troligt att processen går vidare. Eftersom brottsrubriceringen "sabotage mot blåljusverksamhet" trädde i kraft så sent som 2020 kan en dom i hovrätten bli vägledande.
Det gäller att samhället framåt både juridiskt och politiskt markerar mycket hårt mot alla former av upplopp och våld mot blåljusverksamhet. Det är ovärdigt en demokrati att unga män kastar sten och slår ner poliser. Det spelar ingen roll om det står en dansk man med högerextrema åsikter och bränner en koran. Våldet får aldrig legitimeras i en demokrati.
