Nyligen presenterade Justitieombudsmannen (JO) sitt utlåtande (10/6) om hur Region Sörmland och flera sörmländska kommuner hanterade en begäran om att ta del av allmänna handlingar.
Det var under pandemins första våg som Eskilstuna-Kuriren, Katrineholms-Kuriren och Södermanlands Nyheter gjorde gemensam sak och granskade omfattningen av smittspridningen inom äldreomsorgen. I stället för att agera transparent och svara på de berättigade frågor som ställdes, slog de lokala myndigheterna sig samman och påstod att de inte hade tillgång till den efterfrågade statistiken. I efterhand har det visat sig vara en lögn.
Tillvägagångssättet tangerar gränsen för en mörkläggning. Och JO-kritiken är inte nådig. "Vissa uttalanden i mejlen visar dock på en bristande förståelse och respekt för den grundlagsfästa rätten att ta del av allmänna handlingar, som är en central del av offentlighetsprincipen”, är en av flera kärnfulla meningar i skrivelsen.
I Örebro kommun upphävdes meddelarfriheten för kommunanställda som hanterar coronaviruset. Tillsammans med de sörmländska kommunerna verkar deras ageranden utgöra särfallen. Men JO-utlåtandet poängterar en angelägen risk för att förtroendet för politiker och ansvariga tjänstemän kan ha fått sig en törn, om än bara lokalt. Under hela pandemin har diskussioner pågått om mediernas möjligheter att granska kommunerna, och inte minst smittan på äldreboenden.
Därför var det välkommet att Justitiedepartementet – på inrådan av branschorganisationen Tidningsutgivarna (TU) – initierade en kartläggning om hur offentlighetsprincipen och meddelarskyddet har efterlevts under pandemin (28/4).
Vår vördade offentlighetsprincip har dessutom ett större egenvärde än öppenheten som den ska verka för. Flera studier har påvisat en stark korrelation mellan pressfrihet, minskad korruption och begränsat maktmissbruk.
Pressfriheten har i ett globalt perspektiv hamnat på dekis under det gångna året. Runt om i världen har coronakrisen använts som svepskäl för att inskränka rättigheter som rör såväl yttrandefrihet som pressfrihet. I Turkiet har president Erdogan försökt avlägsna och begränsa det fåtal fria medier som finns kvar. I Belarus har president Lukasjenko beordrat tillslag, frihetsberövanden och åtal mot utländska journalister. Mediemångfalden och pressfriheten tycks vara på fallrepet i stater som samtidigt är i störst behov av insyn.
Med pandemin tog även "infodemin" fart på riktigt. Lögner, rykten och rena påhitt har spridits i rasande takt. Ofta i syfte att vilseleda, även om det inte alltid har varit med uppsåt. Däremot har såväl statliga som icke-statliga aktörer varit redo att utnyttja den uppstådda förvirringen till deras fördel.
Det understryker vikten av att myndigheter efterlever offentlighetsprincipen, även under pågående kris. När det riktas kritik, bland annat för en bristande förståelse och respekt för tryckfrihetsförordningen, finns det förmodligen betydligt fler tjänstemän än de sörmländska som kan dra lärdomar av JO:s utlåtande.
Det är först när krisen kommer som högt ansedda ideal som insyn och öppenhet utsätts för de allra hårdaste prövningarna.
