Falska nyheter kan faktiskt påverka ett val. Det visade en undersökning tidigare i år gjord vid Ohio State University i USA.
Genom att studera det amerikanska presidentvalet 2016 kunde forskarna konstatera att tidigare Obamaväljare som trodde på fejkade nyheter om Hillary Clinton också valde att inte rösta på henne.
Särskilt stor blev effekten av falska nyheter i delstater där Clinton förlorade med liten marginal eftersom det amerikanska valsystemet är uppbyggt enligt principen att vinnaren i en delstat tar hem alla elektorer.
Resultatet är väl känt, USA och världen begåvades med en spridare av lögner, tomma löften och galenskaper: Donald Trump.
Ett viktigt svar från medierna på fejkade nyheter är faktagranskning, att gå till botten med vad som faktiskt är sant eller falskt. Detta har också blivit en trend i många svenska medier inför valet.
Men det räcker inte alltid att punktera falska nyheter. Det finns också falska narrativ, det vill säga falska berättelser. Om detta skriver filosofen Åsa Wikforss i en kolumn i fredagens Dagens Nyheter (6/7).
Wikforss skriver om det falska narrativet som nu sprids om Sverige och som handlar om ”landets nedgång och snara fall”. Alla tecken på att Sverige går åt fel håll med trygghetssystem som kollapsar, sjukvårdskris och ökad gängkriminalitet sätts ihop med ett klart och tydligt budskap: Landet med progressiva och höga värderingar håller på att gå under för att man tog emot för många flyktingar.
Var och en för sig kan beskrivningarna vara sanna men det övergripande budskapet är falskt, menar Åsa Wikforss.
För att ta ett närliggande och aktuellt exempel. Halmstads kommun kallade i förra veckan till en pressträff för att berätta att kommunens renhållningsarbetare fått betydligt mer att göra med att städa stadens gator och torg. Kommunens budskap var kort och gott, nu får det vara nog med skräp i centrum.
Hallandsposten rapporterade och undertecknad skrev en ledare om ämnet. Även SVT Halland gjorde ett tv-inslag. Så långt allt väl. Men på vissa håll läggs nyheten in i ett större sammanhang, i ett narrativ, och då handlar det om att skräpet på stan beror på att Sverige tagit emot många nyanlända de senaste åren.
Var för sig är påståendena sanna, det finns uppenbarligen mer skräp i Halmstad och Sverige har tagit emot många invandrare de senaste åren. Men hänger detta egentligen ihop? Detta går det inte att uttala sig säkert om, i alla fall inte utan en rejäl undersökning. Och troligen går det inte att leda i bevis eftersom det finns så många olika faktorer som påverkar mängden skräp i centrum.
Men i ett falskt narrativ om att Sverige håller på att gå under för att landet tog emot för många flyktingar passar det in att dra sina egna slutsatser – allt är invandrarnas fel. Tyvärr håller detta också på att bli en berättelse som vinner allt fler anhängare.
Åsa Wikforss konstaterar i sin kolumn att falska nyheter inte lär avgöra ett svenskt val, men det kan däremot ett falskt narrativ göra. Och där befinner vi oss just nu.
Med andra ord kan en falsk berättelse om Sverige bli avgörande i höstens val. Det är i så fall oroväckande och måste motarbetas – både av politiker och ansvarsfulla medborgare.
Allas ansvar. Alla har ett ansvar att inte skräpa ner, men i en falsk berättelse om Sverige är allt invandrarnas fel.
