Vår tid tycks kännetecknas av att alla har rätt till sin sanning. Men det är fel. Alla har rätt till sin upplevelse av världen, men sanningen är gemensam, den skapar vi tillsammans. Detta är ett viktigt ställningstagande i vår tid, för att bryta en ökande polarisering. Hur når vi då denna gemensamma sanning?
Här kan vi ta hjälp av idén om bildning som kan definieras som den kunskap som vi har gemensamt. Men på många sätt saknar vi både en plattform för denna kunskap och en vilja att uppnå denna.
I stället har vi ständigt nya sanningar som skapas, och skulle någon bli motbevisad om vad som är sant kan man mötas av ett klart och enkelt budskap, ”jag skiter i om det är fejk, det är för jävligt ändå.” Så stark kan alltså förväxlingen mellan ”sanning” och ”upplevelse” vara.
Detta kan beskrivas som individualismens yttersta seger över kollektivet, det finns ingen samlande kraft inåt. Detta är ett allvarligt problem för att kunna lösa framtidens utmaningar, utan en gemensam uppfattning om vad som är sant eller inte går det inte att mobiliserar de krafter som behövs för lösa de allvarliga utmaningarna.
Vi behöver helt enkelt lyfta fram bildningen som en motkraft till dagens allt mer polariserade samhällsklimat. Hur ska då det göras? Det naturliga svaret är så klart att börja från grunden, att börja med skolan.
Bildning borde alltså vara ett grunduppdrag för skolan, inte bara utbildningen. Vän av ordning ställer sig frågan, vad är skillnaden mellan bildning och utbildning? Här finns det egentligen ingen skarp gräns men en sak kan man i alla fall säga skiljer bildning från utbildning och det är att bildningen är ett livslångt projekt medan utbildningen är tidsbestämd.
Däremot är bildningen en del av utbildningen, och det är där skolan har en viktig roll att spela, att ge eleverna den kunskap som vi bör ha gemensamt i samhället.
Men ser man på dagens svenska skolsystem så kan man slås av ett viktigt faktum, även här tycks vi uppmuntra föräldrar och elever att hitta sin egen sanning. Ja, det är faktiskt så.
Med det fria skolvalet och skolpengen ligger det i sakens natur att man vill lyfta fram att individen har valfrihet att söka sig till den skolan man vill gå på. Givetvis har alla skolor en läroplan och en skollag att följa.
Ändå kan man säga att allas rätt till sin sanning och allas rätt till valfrihet i skolan är sprungna ur samma tanke, det vill säga att individualismens seger över kollektivet. Ur ett liberalt perspektiv kan det låta bra, individuell frihet ska alltid försvaras.
Problemet är bara vad som händer i ett större perspektiv, finns det inget som binder samman individerna kommer samhället heller inte att hålla ihop. Det behövs helt enkelt en kunskap som vi har tillsammans, det behövs bildning.
För att vi ska uppnå det behöver det svenska skolsystemet reformeras. Dags marknadiserade skola löser inte framtidens utmaningar, tvärtom.
Vi går raskt mot allt större skillnader mellan skolor och mellan elever. På sikt är det ett allvarligt hot mot det svenska samhället.
