Klimatfrågan är i dag hetare än någonsin. Jorden blir varmare, havsnivån stiger, isar smälter. Många har redan känt på sig att vädret inte riktigt är sig likt, men det kan också vara svårt att skilja förändringarna från variabelt väder. På sätt och vis konkretiseras klimatförändringen för många först genom att sådant som har varit ovanligt blir vanligare, till exempel mildare och kortare vintrar och längre somrar.
Det börjar dock synas även att naturen och samhället påverkas, genom ändrade förutsättningar för djur och växter, samt exempelvis för jordbruket, risken för skyfall och översvämningar, och stigande havsvattenstånd längs kuster.
Det var ganska länge sedan klimatfrågan slutade att vara en akademisk fråga för de nyfikna. Jag minns hur jag hittade en bok om växthuseffekten och klimatförändringar vid Helsingfors universitet sent på 1980-talet, för mer än 30 år sedan. Vid den tiden funderade man på huruvida människan på riktigt kunde påverka klimatet och hur det skulle kunna bli.
Årtal som 2100, 2050, 2030 och 2020 låg väldigt långt fram tiden, liksom 2019, och till och med 2000. Hade man vid den tiden börjat prata om klimatutsläpp skulle framtiden nu vara säkrad. Så blev det inte, men vissa startskott kom ändå till.
FN:s klimatpanel såg dagens ljus 1988 och FN:s ramkonvention om klimatförändringar 1994 (inom vilken de internationella klimatförhandlingarna förs, som lett till klimatavtalen i Kyoto 1997 respektive Paris 2015). Klimat- politiken i Sverige har ungefär lika långa rötter i tiden, till exempel tillkom de svenska miljökvalitetsmålen 1999, varav ett var ”begränsad klimatpåverkan”.
Mycket har hänt på klimatområdet under de senaste 30 åren. Relevant vetenskap är välutvecklad, världen har erkänt frågans allvar, och mycket mer händer i dag jämfört med bara några år tidigare. Samtidigt har klimat- utsläppen ökat kraftigt, vilket fortsätter än.
Effekter av klimatförändringarna blir allt mer synliga, men även klimatåtgärders avtryck sprider sig, tillika medvetenheten i breda kretsar. Att möjliga klimatåtgärder ligger i linje med hållbar utveckling är också klart, exempelvis mer förnybar energi och effektivare energianvändning, hälsosammare matvanor, mindre slöseri med resurser, nya tillverkningsprocesser och material.
Hur utvecklingen fortsätter påverkas av tidigare beslut. Det handlar om nya tekniska lösningar, men samtidigt om vilka värderingar, normer och livsstilar vi har tagit till oss. Framtiden är dock inte helt intecknad utan det är beslut i dag och framöver som avgör vilken värld vi får. Det är aldrig ”kört” som man ibland hör.
Däremot ändras utmaningarnas karaktär i takt med beslut och åtgärder, eller uteblivandet av dessa, och vissa utfall kan efterhand bli omöjliga att åstadkomma.
Skjuts utsläppsminskningar upp binder vi oss till allt större förändringar och effekter, större anpassningsbehov, och en osäkrare framtid eftersom ju större uppvärmningen blir, desto svårare blir det att bedöma konsekvenserna med tanke på att vi vandrar allt längre ifrån det som vi varit vana vid.
Ambitiösa klimatmål som Parisavtalets ”väl under två grader” kommer nu att snabbt försvinna utom räckhåll. Detsamma gäller med råge för 1,5 graders mål som också diskuteras. För att sträva efter dessa mål förutsätter att de globala utsläppen omgående vänder ner och snabbt minskar ner till noll om tre till fem årtionden. (Jämfört med mitt första intryck om klimat- vetenskapen är vi alltså cirka halvvägs, tiden går snabbt.)
Det betyder att kolets och oljans era är räknad, och kommer behöva övertas av effektivare, renare, mer inkluderande, mindre resurskrävande, intelligentare, hälsosammare och mer hållbara alternativ.
Det finns mycket som talar för att vi måste sträva mot en klimatsäkrad utveckling, och knappast någonting som skulle motivera motsatsen.
Och en sak är ändå helt säker, framtiden kommer att vara annorlunda från hur vi har haft det, och i dag har det. Det handlar alltså inte om att välja att fortsätta som vanligt, utan ta ställning till hur vi kommer att vilja ha det.
Markku Rummukainen
Professor i klimatologi vid Lunds universitet, med lång erfarenhet av klimatmodellering. Han verkar även i det Klimatpolitiska rådet, samt FN:s klimatpanel IPCC och tidigare i FN:s klimatförhandlingar.
LÄS MER:Johan Jansson: Cirkulär ekonomi är viktigt –mindre konsumtion viktigare
LÄS MER:Staffan Laestadius: Stor uppgift väntar i omställningen till hållbart samhälle