Symbios. LO lägger i år 90 miljoner på Socialdemokraternas valrörelse.
Symbios. LO lägger i år 90 miljoner på Socialdemokraternas valrörelse. Bild: Claudio Bresciani/TT

LO tillåts tvinga dig att stötta Socialdemokraterna

Ingen ska behöva välja mellan att stötta ett politiskt parti och att avsäga sin anställningstrygghet.

Det här är en ledarartikel, som uttrycker åsikter från Hallandspostens ledarredaktion. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal.

ANNONS
|

90 miljoner kronor. Så mycket uppgår LO:s direkta och indirekta stöd till Socialdemokraterna under årets valrörelse, visar ett nytt briefing paper skrivet av Timbros Adam Danieli. 50 miljoner av stödet utgörs av centralorganisationens kampanjande. 35 miljoner består av medlemsförbundens samtalskampanjer och resterande är rent kontant stöd.

Socialdemokraternas självständiga valbudget, som för övrigt är överlägset störst av alla riksdagspartiers, uppgår till 100 miljoner. S kan alltså, praktiskt taget, bedriva en valrörelse med dubbel finansiering.

Skenbart är det här inget som borde kunna problematiseras. Var och en är fri att välja huruvida man är medlem i ett fackförbund som är anslutet till LO eller inte. Och därigenom är man ju fri att bestämma huruvida man vill vara med och finansiera Socialdemokraternas valrörelse.

ANNONS

Vidare kan den som är missnöjd med att finansieringen sker använda de demokratiska kanaler som står öppna genom fackmedlemskapet och rösta fram förtroendevalda som inte vill stötta Socialdemokraterna. Men den möjligheten är just skenbar.

LO har en monopolställning som paraplyorganisation för arbetarfack. Den som inte är med i facket löper risk att hamna i en mindre förmånlig position när parterna förhandlar om uppsägningar och omstruktureringar.

LO-förbunden utesluter regelmässigt också medlemmar som engagerar sig i andra partier än Socialdemokraterna. Detta trots att det nu är länge sen en majoritet av medlemskåren sympatiserade med partiet - inte ens fyra av tio sympatiserar numera med S och bland manliga väljare är det fler som sympatiserar med SD.

LO-förbunden utesluter regelmässigt också medlemmar som engagerar sig i andra partier än Socialdemokraterna. Detta trots att det nu är länge sedan en majoritet av medlemskåren sympatiserade med partiet – inte ens fyra av tio sympatiserar numera med S och bland manliga väljare är det fler som sympatiserar med SD.

Som arbetare måste man i praktiken välja mellan att stötta Socialdemokraterna med sina privata medel eller avsäga sig sin anställningstrygghet. Såsom Danieli riktigt poängterar rimmar det illa med rätten till negativ föreningsfrihet, det vill säga rätten att inte vara tvungen att vara ansluten till en viss association.

ANNONS

Det finns dock sätt att komma tillrätta med problemet. Man kan exempelvis göra det förbjudet för fackförbund att diskriminera personer på basis av politisk hemvist. På så sätt skulle LO inte ha möjlighet att utesluta folk så fort de ifrågasätter den nuvarande ordningen med massivt stöd till partiet. Med inspiration från Danmark kan man också införa ett lagkrav om att partipolitiska donationer måste godkännas av den enskilde medlemmen i föreningen.

Demokratin som växte fram i Sverige under 1900-talet gjorde det till stor del, paradoxalt nog, under en slags enpartistat. Socialdemokraterna såg under denna tid till att skaffa sig institutionella fördelar som är avsedda att trygga det framtida makt innehavet.

I takt med borgerliga maktskiften har många av dessa kommit att avskaffas men en del lever fortsatt kvar med Socialdemokraternas goda minne. En ny regering efter valet kan avskaffa dessa en gång för alla. Ingen ska behöva ge upp sin politiska samvetsfrihet för anställningstrygghet.

ANNONS