Liberalen Fridtjuv Berg (1851–1916) var under många år en stridbar skoldebattör.
Liberalen Fridtjuv Berg (1851–1916) var under många år en stridbar skoldebattör. Bild: Arkiv

Likvärdig skola är den grund varpå samhället måste byggas på

Det svenska skolsystemet har många problem, framför allt med en bristande likvärdighet. Om alla elever inte ges lika möjligheter till en bra skolgång är det på sikt ett hot mot hela samhället. Detta är den första delen i ledarsidans skolserie, och som bygger på tidigare publicerat material.

Det här är en ledarartikel, som uttrycker åsikter från Hallandspostens ledarredaktion. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal.

ANNONS
|

Sedan jag började som politisk redaktör på Hallandsposten för mer än fyra år sedan har det blivit många ledare om skolan. Jag har som opinionsbildare skrivit om skolan i över ett decennium. Redan när jag fick mitt första jobb som politisk redaktör 2009 lärde jag tidigt mig att skillnaderna mellan elever och mellan skolor ökar, och att målet om en likvärdig skola blir alltmer avlägset.

Tyvärr har skillnaderna mellan elever och skolor ökat ännu mer sedan dess, framför allt på grund av en rörlig skolpeng, ett fritt skolval i kombination med den fria etableringsrätten för friskolor. Det är detta som är det centrala i det som kallas för marknadsskolan.

ANNONS

Den här marknadiseringen ger upphov till en rad negativa effekter för skolan. Inte nog med att skolsegregationen ökar, de gemensamma resurserna fördelas också på ett ineffektivt sätt.

Hur den svenska skolan fungerar på systemnivå är inte helt lätt att greppa. Men ju mer jag har skrivit och lärt mig om skolsystemet under mina drygt fyra år på Hallandsposten, ju mer uppenbart har det blivit att dagens marknadsskola har kommit till vägs ände.

Det främsta syftet med min opinionsbildning om skolan är att få till en förändring av skolsystemet, med beslut i riksdagen. Det är i riksdagen som besluten togs som ledde fram till dagens skola. Det är i riksdagen som beslut kan tas som får in skolan på rätt väg igen.

I juni behandlade riksdagen två förslag från regeringen för att komma till rätta med några av skolans avarter, dels ett förslag om att differentiera skolpengen, dels att förbjuda kötid som urvalsmetod i skolan. Men det fanns ingen majoritet bakom dessa förslag. Det är mycket illa – för skolans framtid.

Det är i riksdagen som de första stegen mot en likvärdig skola. Då behöver politikerna också få veta att dagens skolsystem ej leder till men bort från en skola där alla ges lika möjligheter.

ANNONS

Följden av skolsegregationen är att alla elever inte ges lika möjligheter till en bra skolgång. Och utvecklingen går hela tiden åt fel håll.

Det är i skolan som grunden till framtidens samhälle läggs. Men dagens skola är inte rättvis. Det gynnar vissa elever och missgynnar andra elever. Det är inte så vi bygger vårt samhälle. Det är därför det behövs stora förändringar av skolsystemet. Det är också därför som skolan borde vara en viktig fråga i höstens val.

I sommar kommer ledarsidan att publicera en rad skoltexter som tar fokus på hur skolsystemet fungerar, och varför. Vi börjar med en historisk tillbakablick. 2022 innebär att det är exakt 30 år sedan friskolereformens genomförande 1992. I år är det också 60 år sedan Sveriges riksdag beslutade om grundskolans införande.

Dessa viktiga milstolpar i skolhistorien kan nog betecknas som en slump, men faktum är att 2022 kan bli ett viktigt år för den svenska skolan i och med höstens val. Även om landets lärarkår genomför heroiska insatser varje skoldag finns det nämligen stora problem med själva skolsystemet, det blir allt mer segregerat och mindre likvärdigt.

Detta beror på till stor del på de marknadiserade krafter som finns inbyggt i det svenska skolsystemet med det fria skolvalet kombinerat med skolpengen samt etableringsfriheten för friskolor. Denna utveckling har pågått under tre decennier och är ett arv från kommunaliseringen och friskolereformen i början av 1990-talet. För alla barns och hela Sveriges skull, måste skolans negativa trend brytas.

ANNONS

Trots att skolans viktiga uppdrag är fokuserad på framtiden, vår gemensamma framtid, kan det vara bra att vända blicken bakåt för att få perspektiv på var dagens skola befinner sig. Man kan faktiskt hävda att det finns en röd tråd från den franska revolutionens ideal om jämlikhet ända fram till vår tids skola, via liberalen Fridtjuv Bergs idéer i slutet av 1800-talet om en gemensam enhetsskola till dess egentliga införande genom riksdagens beslut 1962 om grundskolan.

I inledningen av den franska revolutionen antogs 1789 års förklaring av människans och medborgarens rättigheter där de grundläggande idéerna är att alla medborgare har lika värde och att alla ska vara lika inför lagen.

Detta tog folkskoleläraren och liberalen Fridtjuv Berg fasta på i sin klassiska lilla skrift ”Folkskolan såsom bottenskolan”. Den gavs ut i slutet av 1883 och beskriver principerna bakom en enhetsskola till skillnad från det parallellskola så då var förhärskande i den svenska skolan. Så här skriver Fridtjuv Berg:

”Lika själfklart som man nu efter 1789 finner det, att samhället icke får hålla en rättvisa för förnämt folk och en annan för simpelt folk, lika själfklart skall man inom kort finna, att detsamma ej får bjuda en sorts bildning åt fint folks barn och en annan åt simpelt folks.”

ANNONS

Fridtjuv Berg är en viktig person i den svenska skolhistorien då han som en stridbar skoldebattör och liberal skolminister fick ett stort inflytande på skolans utveckling under stora delar av 1900-talet.

Utgångspunkten för Berg är folkskolan som inrättades 1842 i Sverige och som inledningsvis uppfattades som en fattigskola. Parallellt med folkskolan fanns de statliga läroverken med elementarskolan för de yngre eleverna och gymnasium för de äldre.

Fridtjuv Berg såg en fara i uppdelningen mellan folkskolan och läroverken och menade att ”splittringen i uppfostringsväsendet föder splittring i människornas sinnen”.

Fridtjuv Bergs slutsats är att utveckla folkskolan till en gemensam skola för alla samhällsklasser.

Idéerna från ”Folkskolan såsom bottenskola” kom att leva kvar efter Bergs död 1916, men det var först efter andra världskriget som de politiska förutsättningarna om en gemensam skola började ta form. Och 1962 kunde riksdagen besluta om en enhetsskola, det vi i dag kallar för grundskolan.

Även om grundskolan firar 60 år i år så har det hänt mycket med skolan sedan dess, framför allt genom de stora skolreformerna i början av 1990-talet, två reformer som kan sammanfattas med decentralisering. Först kommunaliseringen av skolan, som riksdagen fattade beslut om i december 1989, och sedan den så kallade friskolereformen några år senare och som regeringen Carl Bildt drev igenom.

ANNONS

Dessa två reformer har sammantaget haft en enorm påverkan på den svenska skolan de senaste tre decennierna, inte minst på skolans likvärdighet. Från ett läge med en huvudman för hela skolväsendet är nu ansvaret för skolan decentraliserat till 290 kommuner och över 800 friskolor, stora som små, på grundskolenivå.

En tanke med både kommunaliseringen och friskolereformen var att skolan skulle komma närmare medborgarna, men så här i efterhand är det ett svagt argument när det inte tycks finnas något som säkerställer skolans innehåll eller kvalitet.

Som utvecklingen varit det senaste decenniet håller därför begreppet likvärdighet att långsamt urholkas. Det som ändå håller ihop skolan måste tillskrivas lärarkåren som de yttre förutsättningarna till trots lyckats leverera en kvalitativ skolundervisning till landets elever.

Sett i ett historiskt perspektiv har dagens skolsystem stora problem, framför allt genom att det inte lyckas med målet om att vara likvärdigt för alla elever. På sikt är det ett hot mot ett sammanhållet samhälle då alla barn inte ges lika möjligheter att förverkliga sina liv.

En likvärdig skola är helt enkelt den grund varpå samhället måste byggas. Det gällde på 1800-talet, det gällde på 1900-talet, och det gäller även i dag på 2000-talet.

ANNONS