Miljöpartiets impuls att kringgå lokal opinion riskerar att förstärka vindkraftsmotståndet.
Miljöpartiets impuls att kringgå lokal opinion riskerar att förstärka vindkraftsmotståndet. Bild: Helena Landstedt/TT

Låt inte vindkraften bli en modern Dackefejd

Att kringgå lokal opinion bygger inte förtroende, och risken är att det slår tillbaka och motståndet stärks.

Det här är en ledarartikel, som uttrycker åsikter från Hallandspostens ledarredaktion. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal.

ANNONS
|

Vindkraften behöver byggas ut om vi ska klara vår elförsörjning, och i förlängningen klimatomställningen som kommer kräva stora mängder fossilfri el. Det var mot den bakgrunden som språkröret Per Bolund (MP) förra året föreslog att vetot kommunerna har vid vindkraftsbyggen skulle slopas – ett förslag som med rätta kritiserades för att inte ta hänsyn till det lokala självbestämmandet.

Utredningen (SOU 2021:53), som lämnade över sitt betänkande under sommaren, valde dock att inte föreslå ett slopat veto. I stället föreslog den ett flertal ändringar för att strömlinjeforma processen, och tydliggöra vad kommunen ska ta hänsyn till i sin bedömning. Syftet är att undvika dubbelarbete, när miljöhänsyn först bedömts av kommunen och sen av ansvarig tillståndsmyndighet. Det är en tydlighet som välkomnas av kommunerna själva.

ANNONS

Utredningen föreslår även att kommunen ska lämna beslut tidigare snabbare, och att beslutet ska vara bindande. Osäkerhet som skapas av lång väntan på beslut, som sedan kan kallas tillbaka med kort varsel, ska undvikas. Eftersom processen då blir kostsam, vilket i förlängningen gör vindkraftsetablering dyrare än nödvändigt, är det klokt. Men det ökar också risken för att medborgarna känner sig överkörda – om besluten känns hastiga, och hopplösa att höja rösten emot när de ändå inte kan dras tillbaka.

Att kommunens inflytande inte minskar av förslagen framhålls i utredningen, men risken finns att medborgarnas känsla av maktlöshet växer. Att Miljöpartiets förhoppning är att fler verk ska byggas är tydligt, och då är det klart att vetot är besvärligt. Hittills har det stoppat runt 500 verk. Inte ett oansenligt antal, men det går samtidigt att väga mot de över 3 000 nya vindkraftverk – enligt siffror från Energimyndigheten – som byggts sen vetot infördes.

I fjol blev det nej till vindkraft på Ripfjället, efter att en långdragen och infekterad debatt i Malung-Sälen mynnade ut i en folkomröstning. En folklig opinion mot vindkraft verkar ha fått fäste på flera håll i landet, och den sprider sig. Miljöpartiets impuls tycks vara att då se folkviljan som ett ogräs, och vilja rycka upp den med rötterna.

ANNONS

Det är anmärkningsvärt från ett parti som ofta betonar värdet av demokrati som bygger på deltagande, där medborgarnas inte bara utövar sitt inflytande på valdagen. Och som på sin hemsida säger sig vilja se folkomröstningar om tillräckligt många begär det, och att politiska församlingar ska ta emot förslag från medborgarna. Som kallar sig ett decentralistiskt parti, som vill att beslut ska fattas nära de som berörs.

En god tanke, som de verkar ha svårare att omsätta i handling. Det är synd, särskilt när energifrågor – som är så centrala för klimatet – ofta innefattar just den här typen av avvägningar mot lokal hänsyn. I samband med regeringen totalt körde över Oskarshamn i frågan om slutförvaringen, liknande den småländska riksdagsledamoten Laila Naraghi (S) Per Bolunds hänsyn till lokalsamhällen vid Gustav Vasas (SVT 26/8).

Att kringgå lokal opinion bygger inte förtroende, och risken är att det slår tillbaka och motståndet stärks. Att ge en vindkraftsskeptisk Nils Dacke vind i ryggen är ett enormt misstag, när behovet efter fossilfri el är skriande.

ANNONS