Det är inte så att det står en rad icke dysfunktionella män i kö, svarar regissören Nahid Persson, 58 år, som svar på sin dotters skepsis mot att hon beslutat att ge den serieotrogne Anders, 49 år, en ny chans i dokumentären ”Jag, Anders och hans 23 andra kvinnor”. I samband med en specialvisning en försommarkväll i Stockholm hade sexologen Malena Ivarsson bjudits in som stöd, för att hjälpa till att bearbeta eventuella trauman som historien riskerat riva upp hos den till överväldigande delen kvinnliga publiken. Men också för att berätta hur mäns ovilja att binda sig kan förklaras med jungiansk psykologi och ett samhälle som uppmuntrar män till evig ungdom.
Filmen är en självutlämnande historia om hur Nahid träffade den charmige Anders, en tidigare lysande tennisförmåga, på Tinder. Han dejtade dock inte bara henne, utan också 23 andra. En kvinna hade han till och med lovat att gifta sig med och datum var satt, när han valde att försvinna. Anders håller ordning på alla sina kvinnor genom att noggrant anteckna i en svart bok vem som är vem, och vad han sagt till vilken kvinna. Han bor i en kappsäck som han aldrig packar upp, går runt i träningskläder, har ett pojkaktigt tonårsrufs och en oemotståndlig charm.
Dokumentären bjuder på ett par plågsamma men även humoristiska timmar och illustrerar människans komplexitet. Ingen är rent ond eller god, eller för den delen rationell. Det går därför inte entydigt att landa i slutsatsen att Anders är en knöl. Att inte kunna hålla sig till en kvinna är vanligt bland män, även om Anders är extrem. Varför beter sig så många män så här, och varför tar Nahid tillbaka Anders?
Ivarsson serverar en tankeväckande analys som grundar sig i Jungs arketyp puer aeternus, myten om den evigt unge Peter Pan, en beskrivning som stämmer väl in på Anders. Trots sina närmare 50 år har han ännu inte blivit vuxen, men har en vuxens möjlighet att charma. Han är en gud och ett barn, ovillig att ta ansvar och slå rot, njuter av oberoende och total frihet, men skyr allt vad gränser och inlåsning heter. För att inte fastna i en situation som han inte kan fly från lever han ett provisoriskt liv. Arketypen lever sig in i en framtid där något ska hända, men är inte redo att göra något åt saken riktigt än, och har en själslig känslighet utöver det vanliga. I musik- och kulturvärlden återfinns därmed många exempel.
Att Anders är en puer aeternus avslöjas av hans tonårsaktiga uppenbarelse, med t-shirtar och rufsigt hår, hans tonårslika manipulativa beteende och behovet av ständig ny bekräftelse. Den fås av en skara fans likt dem som rockstjärnor har och som ständigt levererar hejarop och förbehållslösa kärleksförklaringar. I Anders fall kommer de från de ungdomar som han tränar i tennis och som ser upp till honom. De är på samma nivå och förstår varandra, och i deras ögon är han en hjälte. Varje gång puer aeternus behöver en ny kick vänder han sig till sina fans för att fylla upp glädjedepåerna. Anders söker sig till det som ger honom en belöning, äldre kärlekstörstande kvinnor som han överöser med smicker. Det är en form av missbruk, som alkohol. Kortsiktigt får det honom att må bättre, men inte långsiktigt.
Skuggan till puer aeternus heter senex, i detta fall Nahid, och är den förras motsats. Hon är moderlig, ansvarsfull, vuxen och omhändertagande. Nahid har disciplin, ordning på sitt liv och ambitionen att förändra saker och ting, medan Anders ännu inte har landat i livet och saknar en ordnad tillvaro. Puer aeternus och senex dras till varandra, och när de möts bränner det till. Men de kan sällan göra varandra lyckliga.
Att Anders söker sig till äldre kvinnor tyder på en önskan efter en sorts mognad, och för äldre kvinnor är det inte alldeles lätt att träffa någon. Samtidigt finns en högst mänsklig längtan efter kärlek och förälskelse.
Varför vill Nahid ha den omöjlige Anders? Enligt Ivarsson kan det bottna i en rädsla för sin egen svaghet. Nahid har hittat sin lösning på livet genom disciplin, och då är det lockande att hitta någon annan som hon kan rätta till istället för att gräva i sina egna brister. Nahid ser Anders som ett renoveringsobjekt och kastar sig in. Hon fokuserar på den slarvige tonåringen, istället för att syna sig själv. En viss del av Anders charm bottnar i att han utstrålar att här finns någon som behöver tas om hand, och för en senex blir det oemotståndligt. Men det gäller att stoppa sin inredningsnerv när man går in i relationer, varnar Ivarsson. Det går inte att förändra någon annans grundläggande mönster. Man kan be om en förändring, men den måste bottna i en egen vilja.
Det går inte att heller att förändra en barndom som redan är förbi. När en pojke växer upp behövs en fadersgestalt så att han kan klippa banden till modern, annars riskerar han att evigt bli kvar i Neverland som Peter Pan.
Vissa män kommer aldrig att ändra sig. Man kan ändra smaskande och smulor i sängen, men inte någons grundläggande personlighet. Här bör man också fråga sig, är det min uppgift att ändra på en annan människa? Eller bör man fokusera på sig själv och sin egen utveckling?
När Nahid konfronterar Anders glider han likt en tonåring undan med lögner och bortförklaringar, vilket är svårt att möta. Sexmissbrukare brukar säga att ”jag brydde mig inte om kvinnorna och de brydde sig inte om mig”. Anders hade behövt en omtänksam och kärleksfull Nahid långt tidigare i sitt liv, menar Ivarsson. Men nu kommer hon med krav som han inte har styrkan att möta, utan flyr med den ständigt packade väskan som enda lösning, och söker upp nya bekantskaper.
Peter Pan-syndromet är ett socialt handikapp och en tragedi för den drabbade. Fenomenet finns i olika grader, men i Jungs psykologi är mönstret långt vanligare bland män än hos kvinnor. Den enda som kan lösa upp sitt liv är mannen själv. Hjälp utifrån fungerar inte, utan han måste finna en egen vilja att förändras och borra ner sina rötter för att komma till ro. Enligt Ivarsson borde Anders beläggas med relationsförbud. Hans utmaning är att behålla pojken men samtidigt bli en vuxen man, och det kan han bara göra själv.
För att kunna växa som människa behöver man kunna slå ner sina pålar. Men samhället i dag gör att män inte behöver jorda sig. En gravid kvinna kan få stöd av staten med en rad olika bidrag, vilket gör att mannen inte längre behöver ta ansvar på samma sätt som förr. Hon klarar sig ändå. Det trygga samhället skapar därmed ett mönster med män som aldrig mognar.
Män har därtill svårare att säga nej och bryta upp, medan kvinnor i större grad har förmågan till uppbrott. De har blivit osams med väninnor och gjort slut. Biologin spelar också in då kvinnor kan bli gravida, få missfall och göra aborter. Kvinnor tvingas därmed lära sig att bryta upp på ett annat sätt än män, som drar sig i det längsta. Vad händer om man gör slut? Bättre då att hålla alla dörrar öppna och vänta tills det finns en annan gren att hoppa till. Män behöver tränas i styrkan att stå upp för sig själva. Här kan mödrar göra en insats och hjälpa sina söner att lära sig att möta ett nej och att säga nej, eftersom man sårar mer genom att stjäla någons tid.
Kärlek blir inte lättare av att samhälle och förväntningar förändras samtidigt som människan förblir sig lik. Tinder är ett bra sätt att träffas, men gör också att många känner att det kanske finns något bättre än det man har, att det finns chanser som går förlorade. På så sätt kan Tinder bidra till nya möten, utan att för den delen leda till djupa och varaktiga relationer. Effekten riskerar i längden att bli olycklig både för enskilda individer och för samhället i stort, där par- och familjebildning är en viktig byggsten.
Nahid Perssons film är angelägen och sevärd då den belyser ett fenomen, om än på ett extremt sätt. Anders är fast i sitt mönster, men det är också Nahid. Samhället i sig bidrar till att fler män hemfaller till ett liv som evigt unga. Symptomatiskt har det bildats en flashbacktråd med beundrande män som frågar efter Anders hemlighet. Hur gör man för att lyckas charma så många kvinnor?
Det bästa man kan göra om man råkar ut för en puer aeternus är att låta mannen i fråga vara, så att han i egen takt kan reda ut sitt liv, och istället finna en mogen man värd besväret, manar Ivarsson. Slösa därför varken med tid och känslor, utan låt Anders vara Anders.
