Gamla teorier med begränsad empiriskt stöd lärs fortfarande ut på svenska universitet.
Gamla teorier med begränsad empiriskt stöd lärs fortfarande ut på svenska universitet.

Lärare och psykologer behöver inte en massa flum

Universitet och högskolor ska vara oberoende och omfattas av den akademiska friheten. Men just därför är det viktigt att utbildningarna kan ta åt sig av kritiken, och kontinuerligt utvärdera sitt material och sin inriktning.

Det här är en ledarartikel, som uttrycker åsikter från Hallandspostens ledarredaktion. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal.

ANNONS
|

Låt oss slippa Freuds teorier i vården och på våra legitimationsgrundande universitet, skriver en grupp med psykologer och psykoterapeuter på DN Debatt (13/10). Den österrikiske psykiatrikerns teorier må ha varit banbrytande för sin tid, men det saknas helt vetenskapligt stöd för hans metoders effektivitet.

Men trots bristen på empiri står Sigmund Freuds verk fortfarande på litteraturlistan för ett flertal utbildningar till antingen psykolog eller psykoterapeut. En liknande situation finns i lärarutbildningen, där progressiva pedagogiska teorier utan mycket till förankring i världen utanför akademin får ta stor plats, samtidigt som kognitionsvetenskapen lyser med sin frånvaro.

Att resonera kring pedagogiska teorier eller Freuds psykoanalys kan tveklöst vara intressant, men samtidigt finns det anledning att ifrågasätta huruvida det gör framtidens lärare eller psykologer mer redo för sina framtida yrkesliv.

ANNONS

För även om de är akademiska utbildningar så har de tydligare mål än många andra universitetskurser – att ge eleverna färdigheterna de behöver för att kunna utöva ett specifikt yrke.

Att utbildningarna är kvalitativa – och vilar på empiri – är av stor vikt för hela samhället. Misstag kan bli ödesdigra, när yrkesutövningen som väntar efter examen har stor påverkan på individers liv. Att till en början felbehandlas drar ut vårdprocessen i onödan för den med psykiskt lidande. Barn har bara en skolgång. Att det blir rätt från början är viktigt.

Socialstyrelsens rekommendationer kring behandling av psykiska besvär domineras av kognitiv beteendeterapi, just på grund av gott stöd för dess effektivitet. Men ändå är kunskaper om metoden inte obligatoriska för att klara av vissa utbildningar och för att kunna få ut en legitimation.

På andra utbildningar delas lektionstimmarna jämt mellan psykodynamisk analys och kbt, trots att det vore rimligt att den väletablerade metoden gavs tonvikt.

Inte många lärarstudenter verkar komma ut från universitetet väl förberedda inför sitt yrkesliv. I en studie från 2018 vittnar många lärare om att utbildningen inte förberedde dem för yrket – och idealen från utbildningen krossades snabbt i mötet med verkligheten. I många fall blir krocken för tuff – och lärarna slutar. 2018 var det uppemot 15 procent av lärarna som jobbade utanför skolan.

ANNONS

Det är inte lätt att lösa dessa problem från politiskt håll. Universitet och högskolor ska vara oberoende och omfattas av den akademiska friheten. Men just därför är det viktigt att utbildningarna kan ta åt sig av kritiken, och kontinuerligt utvärdera sitt material och sin inriktning.

Freuds bidrag till den moderna kliniska psykiatrin är försumbart – och därför borde han kanske förpassas till kurser i idéhistoria i stället, och lämna plats till mer moderna teoribildningar.

För så är det ju – inkluderingen av något i kursplanen tenderar att stänga ute något annat. Antalet kurstimmar, och hur mycket kunskap som går att inhämta på dem, är begränsat. Därför borde färre av dem gå till att lära ut pseudovetenskap, och mer till att undervisa i vad som faktiskt har empiriskt stöd, och som förbereder studenterna för verkligheten utanför klassrummen. Det är så vi får kompetenta lärare och psykologer.

ANNONS