Några pensionärer, ett par avdankade svensktoppsstjärnor, ett gäng Youtubers och Tiktok-kändisar och så den vanliga kadern av Melloartister vars enda existensberättigande tycks vara just att delta i olika SVT-produktioner med jämna mellanrum. Samma trötta låtskrivare i trasiga jeans, ostrukna skjortor och väst i green room. Tillkämpade lokala skämt skrivna av manusförfattare utan någon som helst lokal koll. Pinsamt usel pausunderhållning ingen förstår och flåshurtiga programledare utan tajming. Vi kan konceptet nu. Det är inte roligt längre. Det var länge sedan det var det.
När Melodifestivalens första deltävling gick av stapeln lördagen den 4 februari blev det smärtsamt tydligt vilket daterat underhållningsprogram det kommit att bli och hur endast konstgjord andning tycks hålla den så kallade musiktävlingen vid liv. Det och skattepengar.
Att producera Melodifestivalen kostar SVT omkring 2,5 miljoner kronor per timme. Totalt mellan 25 och 30 miljoner kronor. Dessutom betalar kommunerna där deltävlingarna hålls ytterligare miljoner för kalaset. Trots denna pengarullning är kvaliteten så låg att man vrider sig av sekundärskam framför tv:n. Sällan har det varit så nödvändigt som nu att ifrågasätta om detta är vad Sveriges television och landets kommunpolitiker bör lägga medborgarnas pengar på?
Diskussionen om vad public service bör ägna sig åt är långt ifrån ny. Det betyder inte att den är oviktig. Tvärtom. Public service har en oerhört viktig roll i det svenska medielandskapet och dess verksamhet och oberoende måste värnas. Samtidigt är det ett faktum att så länge finansieringen kommer från skattekollektivet måste innehållet kunna skärskådas. Från liberalt håll har man länge – med rätta – påpekat att Sveriges Radio och SVT primärt borde fokusera på den typ av nyheter och samhällsjournalistik där ingen annan etermedia når upp till samma kvalitet som public service.
Argumenten för att statstelevisionen även ska syssla med underhållning är att det är en del av demokratin. SVT:s uppdrag från regeringen är att “garantera medborgarna ett brett utbud av program och tjänster via tv, webb och andra publiceringsformer. SVT:s utbud ska präglas av demokratiska och humanistiska värden, folkbildningsambitioner, mångfald och kvalitet och ska vara tillgängligt för alla oavsett förutsättningar och bakgrund”.
Utifrån de skrivningarna är det inte orimligt att ett visst mått av nationell skoj-tv också tillhandahålls för alla de medborgare som inte vill lägga pengar på betal-tv och störs av TV4:s reklampauser. Men då bör det vara välgjord sådan. Melodifestivalen 2023 är allt annat än välgjord.
Även om det är så att Mellon fungerar som en födkrok åt en väldig massa människor – inte bara SVT-anställda utan låtskrivare och mediokra artister som genom sin medverkan i programserien även får möjlighet att casha in på diverse företagsevent, måste det gå att sätta stopp för farsen. Det är till syvende och sist inte svenska folkets skyldighet att försörja dessa undermåliga underhållare för all evig tid.
Förhoppningsvis har någon inom SVT råg nog i ryggen att peka på att kejsaren är naken. Att det är dags att lägga ned och visa mer respekt för skattebetalarna än att kasta 30 miljoner kronor ned i ett mörkt hål av platta skämt och musik som aldrig borde nått offentligheten.
