Även människor som generellt är positiva till frihandel har ofta en föreställning om att handel är ett stort problem ur klimat- och miljöhänseende. Miljöorganisationer, myndigheter och till och med regeringar agerar inte sällan utifrån att internationell handel bidrar till att förvärra miljöproblem och driver på den globala uppvärmningen.
Vid en första anblick kanske det ter sig på det viset. Men går man på djupet är frågan inte lika enkel som att hävda att närproducerat alltid är bäst. Ibland är det naturligtvis så, vi bör inte blunda för att långväga transporter kan leda till onödiga utsläpp, men långt ifrån alltid är transporterna det största miljöproblemet.
Till exempel importerar Sverige, som kommit långt i att energiåtervinna avfall, sopor från andra länder. Hade man inte transporterat avfallet för förbränning i Sverige hade det hamnat på soptippar och läckt farliga ämnen i luft och vatten. Klimatnyttan av att använda utländskt avfall i effektiva moderna svenska kraftvärmeverk är större än den negativa påverkan transporterna har.
I en aktuell rapport som nationalekonomerna Pehr-Johan Norbäck och Lars Persson från Institutet för Näringslivsforskning gjort på uppdrag av Svenskt Näringsliv med namnet “Internationell handel, miljön och klimatet” har man tagit ett helhetsgrepp på handelns påverkan på miljön. I analysen sammanfattas nationalekonomisk forskning rörande sambandet mellan handel och klimatförändringar, utsläpp, naturkapital och biologisk mångfald.
Norbäck och Persson lyfter bland annat att forskning visar att frihandel och internationella investeringar leder till effektivare produktion eftersom länder specialiserar sig på de varor och tjänster där man har fördelen av att ha goda förutsättningar. Till exempel behövs det betydligt mindre energiåtgång för att odla frukt och grönsaker året om i länder längre söderut än hos oss här i norra Europa. En effektivare produktion minskar resursåtgången. Dessutom skapar handeln över gränser större incitament för företag att investera i miljövänlig teknologi för att öka sin konkurrenskraft. Rapporten pekar även på det faktum att företag verksamma internationellt gör större miljöskyddsinvesteringar än icke internationellt verksamma bolag.
Dessutom finns det ytterligare en aspekt som inte går att blunda för. Människor som lever i fattigdom har inte råd eller intresse av att ställa krav på att de produkter de konsumerar ska vara klimatvänliga. Så snart välståndet ökar börjar människor dock efterfråga en mer restriktiv miljöpolitik.
“Sambandet brukar kallas ”the environmental Kuznets curve”, eller miljökuznetskurvan. Det är i rika länder som folk har råd att bry sig om frisk luft, gröna skogar och rena sjöar; i fattiga områden grasserar miljöförstöringen. Utan handel kan inte länder dra nytta av sina styrkor och fördelar, och blir på det stora hela mindre produktiva – och fattigare. I förlängningen lider även miljön av det” skriver redaktören Joakim Broman i Smedjan (17/2).
Sveriges välstånd är beroende av frihandel. Så även klimatet. Det är dags att ifrågasätta den ryggmärgsreflex som allt för ofta leder till att internationell handel utmålas som ett problem.
