Det är en fasansfull varelse, men som väl är finns inte zombien på riktigt. Genom sin tomma blick och djuriska instinkt att döda och äta människor kan en zombie skrämma vettet ur sin publik.
De är som sagt inte verkliga. Men när man ska beskriva en friskolekoncern som gick i konkurs för åtta år sedan och som fortfarande kräver in pengar från kommuner i Sverige, ligger zombien nära till hands.
Det var 2013 som chockbeskedet kom för många gymnasister i Sverige, deras skola försattes i konkurs. I Halmstads kommun drabbades över 400 elever när JB Gymnasiet med kort varsel stängdes. Bakgrunden till konkursen var enligt ägarna ett vikande elevunderlag, men det var inte hela sanningen. På grund av höga avkastningskrav tvingades JB-koncernens skolor till stora besparingar med följden att de blev mindre attraktiva, vilket i sin tur ledde till ett vikande elevunderlag.
Där och då orsakade JB Gymnasiet stor skada för den svenska skolan. Men tyvärr slutar inte problemen där.
Åtta år senare krävs Halmstads kommun på miljoner av konkursboet till JB-koncernen, vilket Hallandsposten har rapporterat om. Detta är helt galet, en kommuns skolpengar ska inte gå till att betala eventuella fordringar till ett konkursbo. Än mindre till en före detta skolkoncern som både drev undermåliga skolor och stoppade pengar i egen ficka.
Dagens friskolesystem bygger på att de enskilda friskolorna får ersättning från kommunerna baserat på hur många elever de har, den så kallade skolpengen. Detta belopp, även kallad elevpeng, är olika från kommun till kommun.
Kortfattat kan man säga att den budget som en skolförvaltning får, delas med hur många elever man beräknas ha. Därefter fördelas denna skolpeng ut lika till de kommunala skolorna och de fristående aktörerna.
Tvisten mellan Halmstads kommun och JB Educations konkursbo, tidigare John Bauer-skolorna, handlar om åren före konkursen 2013. Dessa år menar konkursboet att de kommunala skolorna i Halmstad gick med underskott, ett underskott som sedan täcktes med kommunala medel.
Därmed fick inte friskoleföretaget rätt ersättning, anser företrädare för konkursboet, advokatbyrån Carler i Stockholm. På den linjen gick också förvaltningsrätten i sin dom. Hur stor ersättning som Halmstad ska betala var inte klart; konkursboet har krävt tre miljoner kronor.
Halmstads kommun överklagade förvaltningsrättens dom till kammarrätten, bland annat med argumentet att elevpengen är ett belopp som beräknas i förväg och inte justeras i efterhand.
Dessutom menar man att kommunens pengar inte ska gå till ett konkursbo som i dag inte har något tillstånd att bedriva skolverksamhet. Med andra ord, skolpengar ska gå till skolans verksamhet, inte något annat.
I vintras vann Halmstads kommun en liten delseger i och med att kammarrätten återförvisade ärendet till förvaltningsrätten för en ny prövning. Det var ett viktigt besked som kan få en stor betydelse för fler liknande processer i Sverige.
Därefter överklagade konkursboet kammarrättens dom till Högsta förvaltningsdomstolen. Enligt ansvarig handläggare på Högsta förvaltningsdomstolen kommer ett besked om prövningstillstånd tidigast efter sommaren. Fram till det beskedet är ärendet vilande i förvaltningsrätten.
Halmstads kommun är tyvärr inte ensamma om att bli uppvaktad av konkursboet på det här sättet. Enligt vad Sydsvenskan rapporterade om i vintras har konkursboet lyckats få in över 25 miljoner kronor från åtta kommuner i retroaktiv höjning av skolpengen, pengar som alltså inte kommer någon skolverksamhet till nytta alls (Sydsvenskan 14/1).
Tyvärr är det också en växande trend att friskoleföretag i större utsträckning bedriver rättsprocesser om att i efterhand få ökad skolpeng.
Det är otroligt viktigt att Halmstad valt att ta striden mot konkursboet. Men det är mycket allvarligt att det svenska skolsystemet överhuvudtaget tillåter ett sådant här förfarande där pengar slussas från skolan till en konkursad och undermålig friskolekoncern. Lika allvarligt är det att rättsväsendet tvingas lägga resurser på dessa rättsprocesser som flera friskoleföretag driver mot kommuner i Sverige.
Visserligen är det viktigt med den så kallade likabehandlingsprincipen när det gäller kommunala och fristående skolor. Den enda lösningen tycks därför vara att se över hela skolpengssystemet.
Som framgår är det alltså mycket snåriga turer som har pågått, och än är det alltså inte slut. Som om det inte är nog driver alltså JB Educations konkursbo liknande rättsprocesser mot många andra kommuner i landet.
Det innebär att kampen om skolpengen dränerar kommunerna på resurser. Detta rör sig måhända inte om några avgörande resurser för skolans del, men det är mycket illustrativt för hur sjukt det svenska skolsystemet har blivit.
Man kan hävda att rättsprocesserna som JB-koncernens konkursbo driver är ett undantag. Men så är det tyvärr inte. Det är en allt vanligare trend att även dagens aktiva friskolekoncerner överklagar kommunala beslut om tilldelningen av skolpengen och kräver mer pengar retroaktivt.
På detta sätt riskerar kommunerna att få mindre pengar till sina egna skolor. Det är också resurskrävande att driva dessa rättsprocesser i domstolar. De gemensamma skattemedlen som ska gå till att undervisa eleverna urholkas.
Lösningen finns i att reformera skolpengen så att den inte slösas bort i dyra rättsprocesser eller hamnar i friskoleföretagens fickor.
Tar man del av statistik och rapporter från lärare i landet är det uppenbart att den svenska skolan står inför ett växande problem. Den blir allt mer ojämlik. En viktig orsak till det är marknadsstyrningen av skolan.
Även om de svenska elevernas skolresultat blivit bättre enligt den senaste Pisa-undersökningen har Sverige numera den minst likvärdiga skolan i Norden. Och lyssnar man på de många rapporter från lärare i landet är det uppenbart att skolan går mot två parallella skolsystem. Därför behövs det förändring.
En friskola, eller en kommunal skola, får pengar utifrån hur många elever man har. Eftersom det är föräldrarna och eleverna som till stor del genom det fria skolvalet har makten över var pengarna hamnar, är det också de som bestämmer hur pengarna fördelas mellan skolorna. Men det finns inget i skolsystemet som säger att bra skolor premieras för sin kvalitet, eller genom sina så kallade framgångsfaktorer.
Som skolsystemet ser ut i dag lär segregationen öka än mer och likvärdigheten fortsätta att minska. Det ligger liksom i det fria skolvalets natur att skillnaderna mellan skolor och elever ökar över tid när den större delen av makten ligger hos föräldrarna. Sker det ingen radikal förändring av den marknadsstyrda skolan går vi en mörknande framtid till mötes.
Enda möjligheten till förändring tycks ligga i att politikerna öppnar ögonen och verkligen ser vart den svenska skolan är på väg.
Det är i skolan som nästa generations medborgare utbildas och fostras. För att samhället även i framtiden ska hålla ihop måste alla elever ges lika möjligheter till en bra skolgång. Därför krävs det en förändring av dagens skolsystem. Först och främst behöver friskoleföretagens vinstjakt hämmas, skolan behöver helt enkelt avkommersialiseras. Där profiten går först hamnar undervisningens kvalitet på efterkälken.
Att ta bort vinstintresset från skolan är ett första viktigt steg. Därefter måste även kommunernas ansvar för skolan ses över, både för att göra läraryrket mer attraktivt och säkerställa den framtida lärarförsörjningen, och för att höja kvaliteten på undervisningen.
Till sist är det viktigt att poängtera vad som är skolans uppdrag, att förmedla kunskap till eleverna så att de får en bra start i livet. För att lyckas med det krävs engagerade och kompetenta lärare.
Genom ett sådant fokus kan avarterna som marknadsskolan har skapat drivas ut. Den omättliga zombien hör definitivt inte hemma i den svenska skolan.
