”I dag har vi samma skatt oavsett om man är en undersköterska som slitit ihop 20 000 på ett ISK-konto eller om man sitter med ett aktiekapital på 200 000. Det bidrar till att öka ojämlikheten i samhället."
Orden är MP-språkröret Märta Stenevis, i en intervju med DN (25/8), i vilken hon vill se en progressiv skatt på kapital. Någon brytpunkt för när kapital ska beskattas högre vill hon inte ange.
Socialdemokraterna har varit inne på liknande tankebanor och velat sätta ett tak för hur mycket som får sparas på ett investeringssparkonto (ISK). De taknivåer som har diskuterats inom S rör sig mellan 100 000 och 3 miljoner.
Snittförmögenheten i Sverige var förra året 2,9 miljoner, medan medianförmögenheten var 763 000, enligt Global Wealth report. Om avsikten med skatten är att komma åt en ekonomisk elit är de taknivåer som har diskuterats därmed föga ändamålsenliga.
Effekten blir i stället att det blir svårare för den undersköterska som Märta Stenevi pratar om att jobba sig rik. Men ett tak på ISK och andra former av progressiv skatt på kapital har även andra nackdelar.
Alliansregeringen införde ISK 2012 med syftet att få bort de oönskade inlåsningseffekter som följde av de äldre aktie- och fondkontona. Med ett AF-konto beskattas kapitalet vid avyttring vilket gör det rationellt att göra så få affärer som möjligt.
De pengar man en gång har investerat blir “inlåsta” i ens befintliga värdepapper. Genom ISK beskattas kapitalet i stället löpande och lika oavsett hur många affärer man gör, vilket leder till att kapitalet på värdepappersmarknaden fördelas mer effektivt – något som gynnar alla sparare.
Med ett tak på ISK skulle pengar som överstiger taket på kontot behöva placeras i de gamla AF-kontona vilket i längden skulle slå mot alla sparare. Att beskatta kapital progressivt leder dessutom till att folk börjar skatteplanera. När vi förr hade en progressiv beskattning av fastigheter var det inte ovanligt att föräldrar skrev över fastigheter på sina barn för att åstadkomma en lägre beskattning.
Sannolikt skulle snarlika upplägg bli vanliga om ett ISK-tak infördes. De enda vinnarna på en sådan ordning är revisorer och advokater som kan debitera multum för att göra uppläggen lagliga.
Hela västvärlden har de senaste decennierna haft en ekonomisk ojämlikhet som tilltagit år för år och som har sin grund i avkastning på kapital. Att ett fåtal kan äga lika mycket som miljontals andra är förstås provocerande och det är naturligt att kapitalskatterna hamnar på dagordningen när ojämlikheten diskuteras.
Men att höja kapitalskatterna inhemskt medför dessvärre att kapital flyr landet, vilket slår mycket hårdare mot vanligt folk än mot dem som tar kapitalet annorstädes. En kapitalskatt som håller för ändamålet att minska ekonomisk ojämlikhet måste därför vara internationell.
Det är också där den mest effektiva politiken för ekonomisk jämlikhet kan bedrivas – genom att sanktionera skatteparadis och genom att sluta överenskommelser om exempelvis miniminivåer för kapital- och bolagsbeskattning – snarare än att ensidigt nationellt höja skatten på kapital.
