I förra veckan kom ett välkänt fartyg in i svenska farvatten. Det är Greenpeace flaggskepp Rainbow Warrior som för första gången på tio år är i Sverige. Syftet med besöket är att protestera mot den planerade utbyggnaden av Preems oljeraffinaderi i Brofjorden strax norr om Lysekil.
Och det gjorde man med besked under torsdagen och fredagen då Rainbow Warrior blockerade för oljetankers som skulle leverera råolja till raffinaderiet. Tidpunkten för Greenpeace aktion är väl vald. Inom kort väntas regeringen fatta det avgörande beslutet om Preem får bygga ut sin anläggning, vilket därmed skulle öka utsläppen av växthusgaser med cirka 1 miljon ton om året.
Enligt de första rapporterna var Greenpeace aktion olaglig men polisens presstalesperson Christer Fuxborg uppgav på fredagen till Bohusläningen att miljöorganisationen inte har begått ett brott då Rainbow Warrior rör sig fram och tillbaka i farleden.
”Så länge som man håller sig till sjölagens föreskrifter så gör man inte sig skyldig till något brott”, sa Christer Fuxborg till tidningen, och tillade att det är grundlagsskyddat ”att man får ha en opinionsyttring” (11/9).
Det är precis vad Greenpeaces aktion är, en fredlig demonstration. Budskapet var nämligen mycket tydligt, Rainbow Warrior ligger kvar på platsen tills statsminister Stefan Löfven beslutar att Preem inte får bygga ut sitt oljeraffinaderi.
Trots att frågan om Preemraffs planerade utbyggnad i somras fick grönt ljus av Mark- och miljööverdomstolen ligger nu ärendet på regeringens bord.
De som förespråkar utbyggnaden, bland annat Moderaterna, är kritisska till att det är regeringen som ska fälla avgörandet och inte som traditionellt genom ett domstolsförfarande. Visserligen kommer nu frågan att bli politiserad men i grunden finns det en poäng att det är regeringen som ytterst tar ställning till utbyggnaden av olje- raffinaderiet.
Dagens klimatlagstiftning är nämligen helt uddlös när det verkligen gäller, framför allt om man vill mena allvar med att Sverige behöver ställa om till förnyelsebara energikällor och därmed kraftigt minska på utsläppen av växthusgaser.
Sveriges riksdag har beslutat om ett klimatpolitiskt ramverk som består av tre delar, en klimatlag, klimatmål och ett klimatpolitiskt råd. Kortfattat så anger klimatlagen att regeringens politik måste utgå från klimatmålen. Klimatmålen säger i sin tur att Sverige till år 2045 ska ha nettonollutsläpp av växthusgaser. Till sist ska det klimatpolitiska rådet kontinuerligt utvärdera om regeringens förda politik ligger i linje med klimatmålen.
Detta låter som en bra ambition, men verkligheten är tyvärr en annan. För att klara klimatmålen till 2045 behöver utsläppen i Sverige årligen minska med mellan 5 och 8 procent. Även om utsläppen förra året minskade med cirka 3 procent finns det ändå stora problem, inte minst inom transportsektorn där utsläppen av växthusgaser har ökat de senaste åren.
I ett globalt perspektiv är bilden densamma. De senaste tjugo åren har världens utvinning av råolja stadigt ökat. 2000 utvanns motsvarande 3,4 miljarder ton råolja; 2017 hade världens produktion gått upp till närmare 4 miljarder ton. Den här utvecklingen måste vändas nedåt för att minska utsläppen av växthusgaser och därmed bromsa de pågående klimatförändringarna.
Skulle regeringen säga ja till Preems planer på att bygga ut i Lysekil blundar man helt för den här utvecklingen.
Förespråkarna till Preems utbyggnad lyfter bland annat fram att Preemraff ska satsa både på att fånga in den koldioxid som släpps ut och att man ska öka produktionen av biodrivmedel. Men inget av detta är bindande i den ansökan som Preem har lämnat in utan det handlar bara om ambitioner.
Vad som däremot är säkert är att om drivmedelsjätten får grönt ljus av regeringen så kommer utsläppen av koldioxid att öka med 1 miljon ton om året och företaget kommer att investera cirka 15 miljarder kronor i en anläggning som i grunden bygger på fossila energikällor. Med detta i åtanke finns det väldigt lite som talar för att Sverige kommer att nå de uppsatta klimatmålen.
Sett till den utveckling som sker med ökade utsläpp måste det till radikala förändringar. Det går inte att skjuta upp de nödvändiga besluten till framtiden. Vi har alla ett ansvar, även Sverige, att ställa om från fossila till förnyelsebara energikällor. Det innefattar att regeringen säger nej till Preemraffs expansionsplaner i Lysekil.
Dagens klimatproblem känner inte av några nationsgränser. De problem som vi har nationellt i Sverige med för stora utsläpp av växthusgaser gäller även globalt.
Kort och gott, ingen kommer undan klimatpolitiken. Varken du, jag eller någon annan på vår planet.
