Om ingen av makarna var svensk medborgare eller hade hemvist i Sverige vid tidpunkten då de gifte sig görs ett undantag. Ett äktenskap där en av makarna är omyndig är då giltigt, så länge hon inte är under 15 år, eftersom detta uppenbarligen skulle strida mot grunderna i den svenska rättsordningen.
En sextonårig flicka kan alltså leva tillsammans med en femtioårig man i Sverige. Helt lagligt.
Så ser det också ut i många av de kommuner som tagit emot flest flyktingar. I fjol fick Malmö stad kritik från Barnombudsmannen eftersom kommunen låtit flickor leva med sina makar. Man öppnade då ärendena för att göra en ny översyn. Men socialtjänsten arbetar fortfarande enligt samma mönster.
”Å ena sidan skulle det vara ett övergrepp att tvångsseparera ett par, samtidigt som man måste förvissa sig, i enrum med flickan, att det inte föreligger tvång eller hot”, säger sociala resursnämndens ordförande till Sveriges Radio (28/12).
Migrationsverket har också dålig koll – enligt den interna granskningen ”Är du gift?” vet många handläggare inte vad de ska göra när de möter gifta barn.
Ett argument för det här undantaget i lagen är uppenbart: Man kan inte förvänta sig att utländska medborgare har den svenska lagstiftningen i bakhuvudet om man inte har någon koppling till Sverige över huvud taget. Man ska också respektera andra länders kultur. Men det finns gränser. Det är aldrig moraliskt försvarbart att gifta bort trettonåringar till medelålders män. Och väl i Sverige måste det vara svenska normer som gäller i sådana här fall.
Lagen måste därför tillämpas annorlunda, eller ändras. Visst bör det finnas undantag för en sjuttonåring som är gift med en artonåring. Men om ett äktenskap uppenbart strider mot barnets bästa bör det betraktas som ogiltigt.
Det måste finnas tydliga riktlinjer på Migrationsverket som vägleder handläggare i hur man hanterar gifta barn. Socialtjänsten måste alltid prioritera barnets bästa. Att tvångsseparera en barnbrud från en tre gånger så gammal make är inte ett övergrepp.