En larmsignal ljuder. En äldre kvinna med rullator jäktar fram i den dunkla belysningen. Jämte en grupp springande kvinnor iförda heltäckande klädsel – burka eller niqab. Målet är två nödbromsar som fälls ner från taket, och samtidigt som händer sträcks mot dem talar en speakerröst: "Den 19 september kan du välja invandringsbroms före pensionsbroms."
Valfilmen från 2010, signerad Sverigedemokraterna, blev mycket uppmärksammad när det begav sig. Kritiken fick TV4 att avstå från att sända den. Det hindrade dock inte partiet från att skrapa ihop 5,7 procent av rösterna i valet samma år.
Mycket har förändrats på elva år. När Jimmie Åkesson, alltjämt partiledare, tilltalade sina sverigevänner i årets Almedalstal föranleddes det av för partiet historiska segrar. För första gången har ett förslag som partiet lagt fått majoritet, och dessutom innebar förslaget i fråga att en svensk statsminister för första gången någonsin föll i en misstroendeomröstning.
Partiet har fått kliva in i värmen. Men hur mycket har SD förändrats? Ulf Kristersson (M) har försvarat sina närmanden med att partiets retorik har förändrats – och till viss del kan man ge honom rätt. SD är mer slipade, de värsta klavertrampen färre åtminstone i toppen. Filmen från 2010 hade troligen inte producerats idag.
Med tankesmedjan Oikos satsar partiet mer på idéverksamhet. I anslutning till det mer intellektuella anslaget, med ökad betoning på det konservativa i socialkonservativ, lyfts allt oftare filosofen Roger Scruton som inspiration för partiet generellt och Mattias Karlsson (SD) i synnerhet. Det är dock knappast en ny influens. I en uppmärksammad debattartikel signerad Jimmie Åkesson i Aftonbladet 2009 (19/10) – med rubriken "Muslimerna är vårt största utländska hot" – förekom begreppet ”oikofobi”, myntat av just Scruton.
Samtidigt har partiets breda idéfundament i mycket varit bestående. Skepsisen mot islam är grundmurad, även om man nu (för det mesta) är noga med att prata om islamism. Motståndarna som lyfts i Almedalstalet är samma gamla vanliga, det vänsterliberala etablissemanget och mångkulturen.
Kanske är det allra främst de andra partierna som förändrats. I takt med att invandringskritiken blivit allmänt accepterad, har ideologiska skillnader mot SD spelats ner.
Dessa skillnader handlade dock aldrig bara om flyktingmottagandet. Partiet har en ideologi i sin egen rätt, med idéer om vad som utgör ett gott samhälle. Och det är värt att komma ihåg att det är idéer som står långt ifrån liberalers, även om det går att hitta samsyn i vissa sakfrågor. Mycket har förändrats på elva år, men samtidigt är mycket alldeles sig likt.
