Den senaste veckan har det varit en livlig debatt om den kommande folkomröstningen om hotellplanerna på Österskans. I förra veckan uppmärksammade Hallandsposten ett par skrivelser från företrädare från folkinitiativet. Den ena skrivelsen hade bland annat Pia Arborelius som undertecknare, och där det står följande:
”Att omvandla Folkinitiativets fråga och försöka köra över allt som mer än 10 000 människor har skrivit under är ett övergrepp på invånarna och faktiskt även på demokratin. Detta andas översitteri på gränsen till diktaturfasoner.”
Det är väldigt hårda ord, och en direkt anklagelse om att det inte står rätt till med demokratin i Halmstad. I en intervju i förra veckan försvarar Pia Arborelius sitt ordval och menar att hon är noga med sitt språk (HP 2/6).
Debatten om skrivelserna har fortsatt på sociala medier, inte minst i Facebookgruppen ”Önskar inget hotell i Picassoparken! Ja Halmstad då....”. I ett inlägg i gruppen skriver Pia Arborelius att det är hon ensam som är talesperson för folkinitiativet, ett inlägg som sedan debatteras flitigt och där bland annat Tove Bergman (MP), ledamot i kulturnämnden, deltar.
I ett inlägg från en person kommenteras ledartexter av undertecknad, och personen upplever sig vara kränkt av dem. Tove Bergman svarar så här på det inlägget.
”Jag håller med dig om att Mattias Karlsson i sina ledare i Hallandsposten vid mer än ett tillfälle uttryckt sig på ett sätt som inte helt lever upp till god ton och respekt”.
Jag har full respekt för att man har olika åsikter i den här frågan. Men när en förtroendevald politiker som Tove Bergman uttrycker sig på det här viset vill jag veta vid vilka tillfällen jag har uttryckt mig på ”ett sätt som inte helt lever upp till god respekt”.
Jag mejlar till Bergman och under onsdagen får jag ett svar. Tove Bergman tar upp ett exempel från en ledare från i slutet av mars som avslutas på följande sätt:
”Enkelt uttryckt kan man säga [att] folkomröstningen kommer att stå mellan att bejaka utvecklingen av Halmstad eller att nostalgiskt klamra sig fast vid hur staden en gång har sett ut.” (27/3).
Tove Bergman skriver sedan så här: ”Att påstå att alla motståndare till ett 16 våningar högt hotell ’nostalgiskt klamra sig fast’ lever enligt mig inte helt upp till god ton och respekt.”
Hur mina läsare uppfattar mig kan jag inte ha några åsikter om, var och en äger sin egen upplevelse av världen. Men det finns ändå gränser för vad som god debatt eller inte. Att likna någon vid en nazist är verkligen att göra ett övertramp, och straffar ut sig direkt, vilket blev tydligt i förra veckan.
I mina ögon är det också illa att man antyder att Halmstads kommuns agerande är ”på gränsen till diktaturfasoner”. Däremot måste det finnas ett utrymme i debatten, det vill säga att man stöter och blöter själva sakfrågan. Detta borde politikern Tove Bergman känna till.
Jag har som sagt full respekt för att man tycker olika i frågan om hotellet, men jag har mycket svårt att förstå hur Tove Bergman kan skriva att jag inte ”helt lever upp till god ton och respekt”. Döm själva.
