Ringhals 1 och 2, som numera hör historien till i den svenska energiförsörjningen.
Ringhals 1 och 2, som numera hör historien till i den svenska energiförsörjningen. Bild: Björn Larsson Rosvall/TT

Högeroppositionen saknar svar om kärnkraftens kostnader

Maktsugna politiker, drivna populister, oansvariga egoister och naiva teknikoptimister. Där har ni partierna bakom den debattartikel om kärnkraften som ledarna för den samlade högeroppositionen har skrivit.

Det här är en ledarartikel, som uttrycker åsikter från Hallandspostens ledarredaktion. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal.

ANNONS
|

Kärnkraftsvurmen i svensk inrikespolitik slår ständigt nya rekord, denna vinter driven av höjda bränslepriser, en integrerad elmarknad i Europa och köldknäppar. Att höga elpriser, särskilt i södra Sverige, slår hårt mot mångas plånböcker ska inte förnekas eller underskattas.

Men att kärnkraften skulle vara den gyllene lösningen mot dessa prissvängningar är att göra det alldeles för enkelt för sig. Ny kärnkraft finns inte på kartan i närtid, och skulle dessutom bli en kostsam historia. Vem ska betala kärnkraftsnotan, elkunderna eller skattebetalarna?

Det var Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch som öppnade upp kärnkraftsdörren på nytt när hon 2018 började propagera för att Sverige behövde flera och nya kärnkraftverk. Det dröjde sedan inte länge förrän både Moderaterna och Sverigedemokraterna hakade på, och därefter blev kärnkraftsfyrklövern fulltaliga med Liberalerna.

ANNONS

Och på söndagen gjorde de fyra partiledarna, Ulf Kristersson (M), Ebba Busch (KD), Jimmie Åkesson (SD) och Nyamko Sabuni (L), sitt första gemensamma kärnkraftsutspel. I en debattartikel på Svd.se skriver de att ”kärnkraften kommer att spela en nyckelroll” i Sveriges framtida energiförsörjning.

De fyra partiledarna vill alltså att Sverige ska slå in på en väg där kärnkraften är en bärande del av energimixen. Men de fyra politikerna beskriver inte hur detta ska finansieras eller hur avfallsfrågan ska lösas på sikt.

Lyssnar man på experterna tycks det finnas anhängare både för och emot ny kärnkraft. Det beror lite på vem man frågar. Det finns experter som lyfter fram den så kallade fjärde generationens kärnkraft men detta är en teknologi som inte finns i dag eller ens inom det närmaste decenniet.

Den kanske viktigaste invändningen mot ny kärnkraft är den höga prislappen, det är dyrt att bygga nya kärnkraftverk och det kräver också säkerhetsgarantier och att det avsätts pengar till att ta hand och slutförvara kärnavfallet. Frågan blir då, vem ska stå för alla dessa kostnader för ny kärnkraft?

Är det verkligen högeroppositionens vilja att staten både ska finansiera byggande av kärnkraftverk och sedan även stå för riskerna? De fyra partiledarna ger inga svar på dessa frågor i sin debattartikel.

ANNONS

Vad som är säkert är att Sverige står inför en ökad elkonsumtion och därmed ett ökat behov av elproduktion, det är ett viktigt steg i klimatomställningen där de fossila energikällorna måste fasas ut.

Vägen framåt för att lösa detta finns i att bygga ut framför allt den havsbaserade vindkraften och kombinera detta med till exempel vätgaslagring för att kunna täcka upp energiförsörjningen de dagar då det finns elbrist, samt att bygga ut dagens befintliga elnät.

Dessa satsningar på ellagring och ett bättre elnät kan med största sannolikhet bli verklighet inom det närmsta decenniet, och är alltså realistiska i närtid. Vad gäller ny kärnkraft är tidshorisonten betydligt längre bort, och med en högst osäker prislapp. Men den samlade högeroppositionen vill alltså satsa på detta osäkra kort.

Granskar man de olika partiernas ingång i frågan man kan urskilja olika drivkrafter.

I kärnkraften ser makthungriga moderater en fråga där man kan vinna snabba politiska poänger medan Kristdemokraterna främst drivs av en populism där man försöker fånga upp ett missnöje hos väljarna med elpriserna.

SD:s vurm för kärnkraften är på nytt en bekräftelse av att partiet får sin energi från egoismen och att man skyr varje känsla av att ta ansvar medan Liberalerna håller teknikoptimismen så högt att den blir till en blind naivitet.

ANNONS

Är det verkligen denna skara som väljarna vill ska ta ansvar för Sveriges framtida energiförsörjning? Kärnkraftens dagar ligger inte framför oss utan bakom.

ANNONS