Marcus Strömberg, vd Academedia, är inte orolig för framtiden. Men han borde vara det.
Marcus Strömberg, vd Academedia, är inte orolig för framtiden. Men han borde vara det. Bild: Claudio Bresciani / TT

Friskolekoncernernas expansion motverkar skolans likvärdighet

30 år efter att friskolereformen beslutades av Sveriges riksdag är det inte en mångfald av olika fristående skolor som vi har fått. Tvärtom har det växt fram stora friskolekoncerner som till exempel Internationella Engelska skolan och Academedia. Detta visar hur absurt dagens skolsystem är. Det är den andra delen i ledarsidans skolserie, och som bygger på tidigare publicerat material.

Det här är en ledarartikel, som uttrycker åsikter från Hallandspostens ledarredaktion. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal.

ANNONS

1992 beslutade Sveriges riksdag om den så kallade friskolereformen som innebar en rättighet att starta en fristående skola och få offentlig finansiering för denna verksamhet genom den så kallade skolpengen. Ett syfte med skolreformen var att uppmuntra till en mångfald av friskolor med olika pedagogik. Men det är inte riktigt där vi har hamnat i dag 30 år senare.

I stället för en mångfald av olika skolor är det stora friskolekoncerner som växt fram, och som inte harmonierar med skolans uppdrag på det stora hela. Låt oss titta närmare på två av dessa koncerner, nämligen Internationella Engelska skolan och Academedia.

ANNONS

Kom till oss, vi erbjuder era barn en trygg skola och här får de kunskaper för att lyckas i en internationell värld. Så låter det ofta när företrädare för skolkoncernen Internationella Engelska skolan (IES) marknadsför sin verksamhet för föräldrar. Erbjudandet kan te sig lockande för många, särskilt om man upplever att det finns problem på andra skolor, inte sällan kommunalt drivna.

Men det finns andra beskrivningar av Engelska skolans verksamhet. Deras skolor är ofta stora med hundratals elever i varje enhet. Det går ofta många elever i varje klass, och läraromsättningen är omfattande. Sedan är marknadsföringen tydligt inriktad mot elever som förväntas ta skolan på allvar och arbeta hårt och göra sina läxor. Det kan låta som en självklarhet men genom att lyfta fram detta i marknadsföringen är det tydligt att man vill locka till sig en viss typ av elever som är lättundervisade.

IES driver i dagsläget ett 40-tal skolor och breder ut sig allt mer i det svenska skollandskapet. I de kommuner där Engelska skolan etablerar sig får det ofta en stor påverkan i den kommunala skolans ekosystem. Varje ny skolenhet som etableras lockar till sig nya elever, allt som oftast mer lättundervisade. Eleverna tar med sig sin skolpeng, vilket leder till att resurserna till de kommunala skolorna minskar.

ANNONS

När en ny friskola har lockat till sig en större andel av lättundervisade elever – läs lönsamma – förändras förutsättningarna för alla andra kommunala skolor. Skulle kommunen vilja satsa på sina skolor som nu har fått ett tyngre elevunderlag så höjs per automatik skolpengen, och den höjningen ska även friskolorna ta del av.

Så en ny friskola som har mer lönsamma elever kan på sikt räkna med att skolpengen ökar, och därmed få ytterligare resurser utan att dessa egentligen behöver gå till elevernas undervisning. Det är så det svenska skolsystemet med fritt skolval och skolpeng fungerar.

Engelska skolan påminner inte så lite om en gökunge. Kommunpolitiker som välkomnar en etablering av IES till sin kommun gör det faktiskt mot bättre vetande. Det är som att bereda plats i fågelboet för gökhonan att lägga sitt ägg. När gökungen har kläckts äter den snabbt upp alla resurser och sparkar ut sina konkurrenter ur fågelboet. Engelska skolan har helt enkelt blivit en gökunge som frodas i det svenska skolsystemet och drar till sig så mycket av skolpengen som möjligt, utan en tanke på att varken leverera högsta kvalitet till eleverna eller se till alla barns bästa i skolsystemet.

Det är dags att politikerna motar Olle i grind och inte tillåter ett sådant beteende i den svenska skolan. Att ändra på ersättningarna till friskolesektorn är ett första viktigt steg, sedan måste vi ha en valfrihet värd namnet. Dagens fria skolval som bygger på att du som barn föds i en familj med aktiva och informerade föräldrar, leder till allt större skillnader mellan både elever och skolor. Det är allt annat än liberalt.

ANNONS

I oktober förra året presenterade friskolekoncernen Academedia sin årsredovisning. Den visade att koncernen växer med fler skolor och fler elever. Det innebär så klart en högre omsättning. Koncernen redovisade också ett rörelseresultat före räntor och skatter på totalt 1 169 miljoner kronor, vilket är en ökning med 20 procent jämfört med föregående räkenskapsår. För en nyhetskonsument låter detta som en vanlig näringslivsnyhet, ett aktiebolag som presenterar sin årsredovisning likt andra bolag. Men tar man på sig lite mer kritiska glasögon och lyfter blicken finns det några märkliga saker här.

Academedia är den största friskolekoncernen i Sverige med cirka 67 000 elever i grundskolan och gymnasiet. Företaget har också verksamhet inom förskola och vuxenutbildning.

Här har vi alltså en friskolekoncern som gör stora överskott på elever som går i grundskola och gymnasiet, och som delar ut vinst till sina aktieägare. Gemensamma skolpengar som ska gå till eleverna går alltså till annat. Detta händer i dag – i Sverige. Och allt fler får nu upp ögonen för att det inte borde vara så här.

Förra hösten hamnade Academedia också i skottgluggen när dåvarande utbildningsminister Anna Ekström (S) presenterade ett förslag från Socialdemokraterna om att förbjuda vinstuttag i skolan inför den stundande partikongressen som hölls i november. Effekten av Anna Ekströms utspel lät inte vänta på sig – på börsen.

ANNONS

Aktiekursen för Academedia sjönk kraftigt efter Ekströms besked. Politik kan påverka pengar. En enhällig S-kongress ställde sig sedan bakom just ett vinstförbud i skolan. Tidigare i somras, under Almedalsveckan, återkom Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson till förslaget om vinstförbud och presenterade då en utredning som ska se på hur ett sådant förbud kan se ut i praktiken.

Det är nämligen inte helt enkelt att täppa till alla eventuella kryphål som kan uppstå när man reglerar skolmarknaden. Det visar med all tydlighet hur snett den svenska skolan har hamnat när varje steg till en förändring för en mer likvärdig skola kan leda till oönskade effekter som att skolföretagen rundar ett eventuellt vinstförbud.

En som dock inte räds de politiska vindarna att avskaffa vinstuttagen är Academedias vd Marcus Strömberg. När Socialdemokraterna förra hösten först presenterade förslaget om vinstförbud slog han tillbaka i en intervju i Svenska Dagbladet (9/11-21).

”Jag har varit med om fyra valrörelser, så jag känner igen tongångarna. Jag tror inte det blir något vinstförbud”, sa Marcus Strömberg då.

Men hans resonemang är felaktigt, att ett vinstförbud inte fanns igår eller i dag, är inte detsamma som att det inte finns i morgon.

När det gäller aktiebolagens vara eller icke vara på den svenska skolmarknaden finns det grovt räknat två intressen som står emot varandra, vinstintresset och elevintresset. Ett aktiebolag har som främsta syfte att leverera vinst till sina ägare, antingen i form av vinstutdelning eller att höja värdet på bolaget. Detta vinstintresse står faktiskt i skarp kontrast till skolan och dess uppdrag. I skollagen står det att barn och elever ska ”utvecklas så långt så långt som möjligt”.

ANNONS

Om ett aktiebolags syfte är att maximera vinsten så kan man säga att skollagen innebär en maximeringsprincip för elevernas utveckling. Det är helt uppenbart att de två olika intressen inte kan gälla samtidigt. I dag är det faktiskt så att vinstintresset slår ut elevintresset på skolor som drivs som aktiebolag. Något annat kan man inte inbilla sig. På sikt är det därför en helt naturlig utveckling att aktiebolagen som associationsform fasas ut från skolans värld.

Ett vanligt försvar från företrädare från friskolekoncerner är att vinsterna som tas ut inte är så stora, ofta några fåtal procent. Men det är egentligen inte själva vinsterna som är det väsentliga utan i stället att marknadstänkandet letat sig in i klassrummen, och har en stor påverkan på undervisningskvaliteten och även skolsystemet i stort.

Dessutom finns det andra sätt att få ut pengar än just i vinst, till exempel genom att ta ut högre kostnader inom delar av verksamheten eller genom att slussa vidare överskottet i så kallade koncernbidrag.

Internationella Engelska skolan och Academedia är två av de friskolekoncerner som expanderar i Sverige. Visserligen kan man invända att det inte händer så mycket från ett år till ett annat men över tid blir en ständig förändring i en riktning en omstöpning av hela den svenska skolan där elever i första hand ses som kunder som ska leverera vinst till friskolekoncerner, finansierat med våra gemensamma resurser.

ANNONS

Det är helt absurt – och helt i motsatt anda om friskolereformens intentioner om en mångfald av olika skolor. Så har det inte blivit. I stället blir målet om en likvärdig skola allt mer avlägset.

ANNONS