Retirerar. Rysslands försvarsminister Sergej Sjojgu meddelade i veckan att de ryska styrkorna drar sig tillbaka från Cherson i södra Ukraina.
Retirerar. Rysslands försvarsminister Sergej Sjojgu meddelade i veckan att de ryska styrkorna drar sig tillbaka från Cherson i södra Ukraina.

EU måste hjälpa Ukraina om USA vacklar

Samtidigt som Ryssland genomgår ännu en ofrivillig reträtt kommer en påminnelse från USA om att inget kan tas för givet.

Det här är en ledarartikel, som uttrycker åsikter från Hallandspostens ledarredaktion. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal.

ANNONS
|

Ukraina vet att inte ta ut segern i förskott. Alltså inget jubel förrän den ryska armén faktiskt har lämnat Cherson.

Men reträtt är vad Rysslands försvarsminister Sergej Sjojgu meddelade på onsdagen. Ledaren för de ryska styrkorna i Ukraina, general Surovikin, flaggade för det redan för tre veckor sedan.

Viktigt att understryka är att de ryska styrkorna inte väljer detta. De tvingas bort. Precis som de kastades ut från norra Ukraina och Kievs län i våras, från Charkivs omgivningar på senvåren och från hela Charkivs län och norra Chersons län i september.

Nedbrytningen av Rysslands södra front har pågått under ett par månader. Ukrainas angrepp mot broarna över Dnepr och Kertjsundet har saboterat den ryska logistiken och gjort situationen för dess armégrupp på den högra flodstranden ohållbar.

ANNONS

Och Rysslands problem är större än så. Man har tappat sitt stora övertag i artilleri och börjar få brist på annan utrustning och ammunition. De enorma svårigheterna med manskap syns i den desperata mobiliseringen där alla som kan hittas och kan hålla i ett vapen, inklusive fängelsefångar, snabbutbildas och kastas in i striderna.

För bara några veckor sedan förklarade Vladimir Putin att hela Chersons län, liksom det i Zaporizjzja, Donetsk och Luhansk, numera är en del av Ryssland. En reträtt kan därför inte ges ens någon genomskinlig förklaring av slugt taktiskt övervägande. Cherson var en plats där Ryssland skulle bita sig fast, punkt.

Den ryska planen nu tycks vara att använda Dnepr som försvarsbarriär och låsa fast Ukraina i ställningskrig. Samtidigt ska man missilbomba ukrainska städer och förstöra landets el- och värmesystem under vintern.

Det ställer särskilda uthållighetskrav på Ukraina och dess allierade. En del budskap i mellanårsvalet i USA är något av en påminnelse om att inget bör tas för givet. Det amerikanska stödet till Ukraina har visserligen brett politiskt stöd men det gäller inte alla stödformer och inte för tid och evighet.

De som omfamnar isolationistiska idéer på andra sidan Atlanten tycker att Ukrainas kamp är rättfärdig men att den inte ska vara en prioritet för USA:s skattebetalare. En del av de amerikanska politiker som stödjer militär hjälp till Ukraina är mer negativt inställda till civilt bistånd. Ytterligare andra – republikaner – kan vara lockade att använda de ukrainska stödpaketen i det politiska spelet om Vita huset.

ANNONS

Ur det perspektivet är det positivt att valet, som ännu inte är färdigräknat, inte blev någon entydig republikansk framgång.

När det kommer till budgetstöd är planen att USA och EU ska bidra med hälften var för att täcka det hål i statsfinanserna som Ukraina kommer att ha nästa år på grund av kriget.

På onsdagen presenterade Europeiska kommissionen förslaget till EU:s del i enlighet med tidigare löfte: Nästan 200 miljarder kronor ska ges i form av ett lån som ska återbetalas på 35 år med start 2033. Lånet villkoras med reformer som ska stärka rättsstaten och bekämpa korruptionen.

Det är bra men EU bör vara redo för mer. Om viljan till sådant budgetstöd minskar i USA måste EU öka sin andel. Ukrainas ekonomi måste hållas flytande precis så länge som det behövs.

ANNONS