Ett flertal europeiska tidningar, däribland Dagens Nyheter, publicerade på tisdagen (5/3) en debattartikel av den franske presidenten Emmanuel Macron. Europa är i ett stort behov av förnyelse, skriver han. Läget är akut. Andemeningen är att någon måste ta initiativet och rycka upp kontinenten. Underförstått är det han själv.
Försöker Emmanuel Macron att bli Europas nya inofficiella ledare efter Angela Merkel? Så kan man tolka den franske presidentens debattartikel om EU:s framtid. Tysklands förbundskansler, som länge betraktats som EU:s ”verkliga” ledare, avgår om två år. Macron tänker uppenbarligen att det finns ett tomrum att fylla. Förhoppningen är dock väl optimistisk – Tyskland är och kommer alltid att vara EU:s maktcentrum, med eller utan Merkel.
Den franske presidentens förhoppning om att bli den nye, inofficielle EU-ledaren kommer antagligen att grusas av Merkels efterträdare Annegret Kramp-Karrenbauer. Men det innebär inte att artikeln är irrelevant. Sett som ett debattinlägg i den stundande valrörelsen till Europaparlamentet är Macrons idéer intressanta. Det är uppfriskande att han talar om sakpolitik, till skillnad från många andra liberala politiker, som alltför ofta nöjer sig med abstrakta resonemang om ”ödesval”, ”kamper” och annat mindre konkret.
Vad är det då Macron vill? I sin debatt- artikel målar han upp ett splittrat Europa. Missnöjet med EU, tydligast manifesterat genom britternas utträde, har två orsaker: politikernas tondövhet inför folket, och de nationalistiska missnöjespartiernas framväxt. För att öka sammanhållningen inom unionen lägger Macron fram en rad praktiska förslag, under slagorden ”frihet, skydd och framsteg”.
Reformagendan innehåller både bra och dåliga idéer. Till de bra förslagen hör tanken om ett stärkt europeiskt gränsskydd. ”En gräns innebär frihet i säkerhet”, skriver presidenten, och menar att EU behöver omstrukturera Schengenområdet, stärka gränsbevakningen och införa en europeisk asylbyrå.
Likaså ska försvarssamarbetet stärkas. Klimathotet ska möta fler konkreta åtgärder, som en europeisk klimatbank för ekologisk omställning. Macron vill också se en ökad medvetenhet om att frihandel kräver tydliga spelregler. Utländska företag – läs: Kina – ska inte få tillträde till den europeiska marknaden om det finns säkerhetsmässiga hinder för detta.
Men debattartikeln innehåller också en rad dåliga, för att inte säga usla, förslag. Till det hör införandet av minimilöner, vilket direkt skulle hota den svenska modellen med fri lönesättning och förhandlingar mellan parterna. Den svenska regeringen måste aktivt arbeta emot alla sådana tendenser på överstatlighet.
Macrons idéer om att förbjuda hat på nätet är också ett bottennapp. Inte för att näthat inte skulle vara ett problem, utan för att det är skillnad på att hota och uppmuntra till brott, och att skriva ”hatiska” kommentarer. Det senare måste rimligtvis ingå i yttrandefriheten.
Men det är bra att det förs en debatt. Emmanuel Macrons inlägg är en god start för en diskussion om vad EU ska vara.
