För ett par veckor sedan rapporterade Hallandsposten om stora brister på Andersbergsskolan i Halmstad. Lågstadieeleverna på skolan får inte det stöd som de har rätt till för att klara målen. I varje klass kan det vara så många som åtta elever per klass som inte ges möjligheter till en bra undervisning.
Detta enligt en rapport från Skolinspektionen som inom loppet av ett år gjort två tillsynsbesök på skolan.
Det är en bitvis smärtsam upplevelse att ta del av de intervjuade lärarnas berättelser om Andersbergsskolan. Det framgår att elevernas behov av extra anpassningar ofta är kända och dokumenterade men att det inte får hjälp. Inte nog med det, lärarna vittnar också om att de låter bli att dokumentera vissa stödåtgärder då de menar att det är meningslöst.
Av Skolinspektionens rapport framgår också att det saknas utbildade lärare på skolan och att det finns lokalbrist.
”Rektorn säger att de hade kunnat lösa de extra anpassningarna annorlunda om de hade haft andra lokaler, men att de nu får göra det bästa möjliga av situationen”, står det i rapporten.
Med anledning av den allvarliga kritiken måste Halmstads kommun fram till i början av oktober i år vidta åtgärder för att komma till rätta med de allvarliga bristerna. Det är en klen tröst i sammanhanget, bristerna på Andersbergsskolan borde inte ha uppstått från första början.
Skolinspektionens rapport må gälla en enskild skola i Halmstad, men tyvärr är den ett ytterligare bevis på att skolan i kommunen är segregerad. Förutsättningarna till en bra skolgång kan se helt olika ut beroende på vilken skola en elev går på i Halmstad. Så ser det också ut i många andra kommuner. Detta är inte värdigt ett land som Sverige.
Givetvis ska alla elever oavsett när eller var de börjar i grundskolan ges lika möjligheter till en bra skolgång. Det är själva innebörden i en likvärdig skola. Detta framgår också av skollagen. Trots detta ser verkligheten annorlunda ut.
Även om det finns många, många skolor som är bra så måste man samtidigt vara medveten om att det ser helt annorlunda ut på andra skolor, och då inte minst på skolor i utsatta områden som till exempel Andersbergsskolan.
Att Halmstad inte når upp till målet om en likvärdig skola är inga nyheter. Ett tydligt bevis på detta är de stora skillnaderna mellan kommunens skolor i andelen elever som nådde gymnasiebehörighet när de gick ut nionde klass. Våren 2020 var skillnaden mellan skolan med högst andel behöriga elever till gymnasiet och den mest lägst andel, hela 33 procentenheter. Och så här har det sett ut länge.
För en full likvärdighet borde skillnaden i andelen som får gymnasiebehörighet vara obefintlig. Det är i realiteten kanske inte möjligt, men det borde i alla fall vara målet att sträva mot, och att alla skolor ska ha en hög andel som får godkända betyg när de lämnar grundskolan.
Som läget är i dag accepteras dagens olikvärdiga skola, om det så är av politiker på kommunal eller statlig nivå. På något annat sätt kan man inte tolka den skolpolitik som är förhärskande och där en majoritet i riksdagen inte vill genomföra de nödvändiga skolreformerna.
För att nå målet om en likvärdig skola behövs framför allt förändringar i själva skolsystemet, om det så handlar om en differentierad skolpeng eller att ta bort köer som urvalsmetod när man söker till en skola, vilket är två förslag som riksdagen har att behandla i början av juni men som in nuläget inte ser ut att få politiskt stöd.
Fram tills att det kan genomföras skolreformer som på allvar kan förändra dagens allt mer segregerade skola gäller det att få fler att få upp ögonen för hur illa ställt det faktiskt är.
Ett barn som börjar grundskolan på Andersbergsskolan i Halmstad har betydligt sämre möjligheter till en bra skolgång jämfört med jämnåriga i många andra delar av kommunen. Det är så skolverkligheten ser ut i Halmstad, och på många ställen i Sverige.
Skolan är inte likvärdig, i stället ökar skillnaderna mellan elever och skolor. Bryts inte den negativa trenden kommer allt fler elever att hamna på efterkälken, och på sikt är det ett hot mot sammanhållningen i samhället och på tanken om att alla människor är lika mycket värda.
Det är verkligen en skam att vi går mot en allt mer orättvis skola där alla elever inte får lika möjligheter till en bra skolgång, och kan förverkliga sina liv. Det räcker nu.
