Enkel matematik. Mindre pengar till skolan ger sämre förutsättningar för skolan att klara sitt uppdrag.
Enkel matematik. Mindre pengar till skolan ger sämre förutsättningar för skolan att klara sitt uppdrag. Bild: Gorm Kallestad

Ansvar för Halmstad tar inte ansvar för skolans besparingar

Att minska på skolans resurser och samtidigt ställa höga krav på resultat är inte att ta ansvar. Men det är precis så det politiska styret gör i Halmstads kommun.

Det här är en ledarartikel, som uttrycker åsikter från Hallandspostens ledarredaktion. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal.

ANNONS
|

I år ska Halmstads skolor spara 45 miljoner kronor. Från det politiska styret Ansvar för Halmstad – bestående av S, M och KD – heter det att man har lagt en offensiv budget, men trots det får alltså kommunens skolor mindre pengar.

Barn- och ungdomsnämndens ordförande Arber Gashi (S) har gång på gång försvarat skolbesparingarna med hänvisning till att de är små i förhållande till hela nämndens budget på 2,4 miljarder kronor. Ja, det brukar låta så när man försvarar nedskärningar.

Trots mindre resurser till skolan har det politiska styret stora ambitioner för skolan, det är så klart bra, särskilt i ett läge när skolresultaten det senaste året har sjunkit i kommunen.

ANNONS

När skolan nu får mindre pengar ska det ske genom så kallade effektiviseringar. Ja, det brukar heta så när man gör nedskärningar. Men när ansvar och resurser inte går hand i hand drabbas både lärare och elever.

I en debatt på det senaste fullmäktigemötet i mitten av februari försvarade Arber Gashi besparingarna inom skolan och menade att man inte på förhand kan säga att effektiviseringarna kommer att leda till att resultaten sjunker ännu mer eftersom man inte har landat i hur de ska genomföras med ”så få konsekvenser som möjligt för barnen och eleverna”.

I samma replikskifte med miljöpartisten Amina Boulaabi sa han också så här:

”Nu har verksamheterna klara förutsättningar. Vi har antagit en verksamhetsplan med budget där det tydligt framgår vilka ekonomiska förutsättningar som verksamheterna har. Vi har inte tydligt specificerat det mer.”

För att uttrycka det med andra ord, politikerna sparar in på skolan men det är rektorernas ansvar att genomföra besparingarna.

En som har grym koll på landets alla skolbudgetar är skoldebattören Linnea Lindquist. Under flera år har hon läst och granskat skolans budgetar i Sveriges 290 kommuner. Det hon inte vet om hur mycket resurser som kommunerna lägger på skolan är inte värt att veta.

ANNONS

Linnea Lindquist har många års erfarenheter som skolledare på en skola i ett utsatt område, och har i dagarna kommit ut med boken Att vända en skola. Boken handlar om hur hon som rektor på Hammarkullsskolan i Göteborg lyckats gå från en skola med mycket stök i klassrummen och hög läraromsättning till att skapa studiero och stabilitet på skolan.

Boken ger en bra inblick i hur det kan vara på en skola i ett utsatt område där elevernas behov är stora och utmaningarna många.

I boken ger Linnea Lindquist en rad exempel på hur hon lyckas vända den negativa utvecklingen på Hammarkullsskolan. Först och främst har hon arbetat med yttre faktor som en tydlig arbetsorganisation och att skapa trygghet och studiero på skolan. Mer konkret lyfter hon fram förslag som att skolutveckling ska ske i klassrummen och inte på konferenser, vilket leder till färre möten för lärarna.

Ett av Linnea Lindquists budskap är att det går att vända utvecklingen på en skola trots svåra utmaningar. Samtidigt är hon noga med att poängtera att en skolas budget också är en avgörande faktor för hur en skola kan lyckas. Lindquist skriver i boken att man måste skilja på en budget i balans och en verksamhet i balans. Budgeten för en skola behöver nämligen inte alls innebära att verksamheten är i balans. En skola har nämligen att följa skollagen, och allt som följer med den, till exempel att resurserna ska fördelas efter elevernas behov.

ANNONS

”Det rimliga vore att bestämma sig för vilken ambitionsnivå som skolan ska ha och resurssätta utifrån det. Nu har vi en ordning där förväntningarna är skyhöga samtidigt som resurstilldelningen inte motsvarar de uppsatta målen. Det glapp som uppstår förväntas rektorer och lärare kompensera för genom att ständigt bli mer effektiva och arbeta smartare”, skriver Linnea Lindquist i sin bok.

Känns detta igen? Ja, såsom i många andra kommuner så även i Halmstad. I en intervju i tidningen Dagens Samhälle är Linnea Lindquist ännu tydligare med sitt resonemang:

”Politiker lägger sin egen ekonomiska politik i knät på rektorerna. De vill se besparingar men ger rektorerna i uppgift att bestämma hur dessa ska göras. Det är inte respektfullt. Politikerna borde i stället berätta var det ska skäras ner och ta ansvar gentemot medborgarna för sina beslut” (Dagens Samhälle, 16/3).

När Halmstads skolor nu står inför besparingar på totalt 45 miljoner kronor är det rimligt att rektorerna ser över om de tilldelade medlen till respektive skola kan skapa en verksamhet i balans. Annars kan rektorerna göra som Linnea Lindquist föreslår i sin bok, avsäga sig arbetsmiljöansvaret och returnera det till sin chef. Då kommer ansvaret ett steg närmare dem som har det övergripande ansvaret, nämligen politikerna.

ANNONS

Det går inte att inbilla någon att mindre pengar kan ge högre eller lika hög kvalitet som tidigare. Det är precis tvärtom, oavsett vad politikerna säger. Att säga som Arber Gashi att man har höga mål för skolan och samtidigt dra undan mattan med mindre resurser är inte att ta ansvar – hur mycket Ansvar för Halmstad än säger att man tar just det.

ANNONS