Den 13 november avslutades FN:s 26:e klimatmöte COP26 i Glasgow och resultatet blev, som jag befarade, mest bla-bla. Varför fanns inte den ökande befolkningen på agendan?
I dag lever det omkring 7,8 miljarder människor på planeten och vi blir allt fler.
Inte ens sir David Attenborough tar upp befolkningsökningen i sina naturfilmer trots att han beklagar att flora och fauna får allt färre och mindre habitat.
Befolkningen växer snabbare än tillgången på mat, vatten och andra livsnödvändiga resurser samtidigt som klimatet har blivit oberäkneligt med både översvämningar och torka som följd. Missväxt och svält blir följden.
De planerade 100 miljarder dollar som årligen har avsatts för u-länderna bör först och främst användas till undervisning av kvinnorna som knappast har några mänskliga rättigheter. Många kan varken läsa eller skriva eftersom de tvingats sluta skolan när de gift sig, och får barn, ofta väldigt tidigt. De behöver få kunskap om elementär mödravård, familjerådgivning och information om preventivmedel samt att det är deras rätt att bestämma över sin kropp. Vidare är det nödvändigt att barnen ammas – det minskar sannolikheten för att åter bli gravid.
Mycket av detta görs redan men åtgärderna måste intensifieras så att männen tar sitt ansvar och förstår nödvändigheten av att använda kondom. De familjer som väljer att föda max två barn bör få någon sorts bidrag som ”morot”.
Nu ska vi i i-länderna inte slå oss för bröstet för de färre barnfödslarna men sanningen är att vi lämnar stora ekologiska, så kallade fotavtryck, med vår höga levnadsstandard. Vår stora konsumtion av kläder, resor, prylar etcetera måste vi kraftigt begränsa för att skona planeten.
Visserligen bedrivs intensiv forskning för att minska utsläppen av koldioxid men den måste kombineras med en aktiv familjeplanering.
Det handlar om enkel matematik: Färre människor förbrukar mindre av jordens resurser.
Ninni A