Sveriges riksdag består av 349 ledamöter, var och en utrustad med var sin voteringsknapp. Hade det inte räckt med åtta knappar, en för varje parti motsvarande partiets antal mandat? Nej, tanken är att varje ledamot skall rösta efter eget samvete och omdöme.
Regeringens förslag till ny migrationspolitik är både inhumant och i strid mot fakta och erfarenheter. Tillfälliga uppehållstillstånd och hårda försörjningskrav för anhöriginvandring försvårar integration och kunskapstest motverkar sitt syfte enligt vedertagen forskning. Förslaget får också hård kritik från organisationer som värnar mänskliga rättigheter.
Trots det är M, KD och L inte nöjda. I sin SD-anpassning rasar de över att förslaget innehåller en humanitär skyddsgrund. Den ger möjlighet åt en person med hälsoproblem att undantas från försörjningsplikt för anhöriga. En person som har stark anknytning till landet, är född här, går i skola och talar utmärkt svenska, skall också kunna få stanna.
När därtill medborgarskapet kopplas till hårda kunskapskrav, är det bara ett annat sätt att homogenisera folket, än de skallmätningar som användes på 30-talet. När tillfälliga uppehållstillstånd blir norm får det demokratiska konsekvenser eftersom permanent uppehållstillstånd krävs för medborgarskap, samtidigt som det i sin tur är kopplat till försörjningskrav. Då är vi tillbaka 100 år i tiden när medborgarrätt heter pengar.
När flera partier anpassar sin politik till ett parti som vill ställa icke medborgare på bar backe och utan rösträtt, vore det häpnadsväckande om inte ett antal ledamöter väljer att gå emot den egna partilinjen, och inte bara sitta som passiva knapptryckare.
Det vore ett sätt att öka förtroendet för riksdagen och minska avståndet mellan politiker och väljare. Det skulle kunna utgöra ett incitament att kontakta en politiker och framföra sin åsikt, att det gör skillnad på vem man röstar. Så kan demokratin stärkas.
Göran Lund