De äldre sorter som fortfarande finns kvar utgör en värdefull biologisk mångfaldsresurs. Men det går inte att bevara alla dessa kulturarvsorterna i genbanker utan de måste också odlas aktivt på plats i deras odlingsmiljöer. Speciellt spannmålsfröer har kort grobarhet och kan därför inte sparas som frö särskilt länge.
Odling av kulturarvspannmål är ett sätt att öka variationen i odlingslandskapet, vilket skulle kunna ge en mer hållbar spannmålsproduktion. Hela två tredjedelar av vår matproduktion på växtsidan utgörs endast av nio grödor, vilket gör odlingssystemen sårbara, speciellt då klimatförändringarna kommer att leda till både torka och översvämningar. Under torråret 2018 halverades den svenska spannmålsskörden på ett bräde.
De äldre sorterna är anpassade till ett jordbruk då det inte fanns vare sig konstgödsel eller bekämpningsmedel, som är problematiska i dagens moderna jordbruk. Kulturarvsspannmålens längre strån (upp till två meter är inte ovanligt) håller ogräsen i schack, som annars skulle ta över när man inte använder bekämpningsmedel. Sjukdomar som ofta finns i jorden, får också svårare att ta sig upp i axet. Längre strån motsvaras också av större och djupare rotsystem, vilket tyder på att de klarar torka bättre.
De äldre sorterna ger lägre skörd och har mindre kärnstorlek, men mer smak och har högre halter av protein och mineraler.
Allt talar för att vi bör arbeta för att öka den genetiska variationen i odlingslandskapet. Den biologiska mångfalden är den som gjort att vi finns till och vi måste kunna utnyttja den hållbart för att kunna fortsätta existera!
Per-Olof Erickson
Naturskyddsföreningen