Universum är kanske ”sjukt stort”?

Språket, däremot, har de senaste åren utvecklats i starkt inflationistisk riktning. Det är ”katastrof” hit, ”enormt” dit och dessemellan mycket ”oerhört” och ”fantastiskt”.

ANNONS
|

En trafikant i Halmstad betecknar rusningstrafiken i staden som ”en ren katastrof”. I politiska sammanhang sägs allt oftare, att de senaste årens utveckling i Sverige är en ”katastrof”. I min ordbok definieras ”katastrof” som ”en plötslig och avgörande tilldragelse, helst om den tillika är olycklig samt förbunden med död och förstöring”. Man må säga vad man vill om trafiken i Halmstad och om ekonomin i Sverige, men så illa är det bevars inte.

Språket, däremot, har de senaste åren utvecklats i starkt inflationistisk riktning. Det är ”katastrof” hit, ”enormt” dit och dessemellan mycket ”oerhört” och ”fantastiskt”. Det har roat mig att emellanåt föra statistik över dagens massmediala ordbruk.

ANNONS

I tv-programmet Doobidoo fick vi nyligen under de första 30 sekunderna av Lasse Kronér veta att fem saker i det kommande programmet var ”fantastiska”, en gång var sjätte sekund. Inför höstens ”Finnkampen” upplystes vi av kommentatorn Alhaji Jeng fem gånger under den första minuten om hur ”oerhört viktig” varje poäng var. Under ett VM i friidrott för några år sedan använde referenterna (Ulfbåge och Hård) 27 respektive 32 gånger beskrivningen ”oerhört” om någon prestations vikt.

I ett av ”Let’s Dance”-programmen var ”danshjältarna” ”fantastiska”, liksom tolvmannaorkestern, koreografin, poängen, domarutlåtandena, ja faktiskt även tv-tittarna. Jag hann notera 15 ”fantastiska” inslag i programmet, som hade Agneta Sjödin som programledare.

Vilka ord har vi kvar, när något verkligen storartat eller magnifikt skall beskrivas? Universum är kanske ”sjukt stort”?

Åke Sintring

Laholm

ANNONS